1. Placeringen. Välj en plats för lägerelden med skugga, lä och regnskydd, där det är slätt och skyddat mot vinden, gärna sand- eller grusmark. Välj ett torrt ställe, men nära vatten och nära vedtillgång. Har du valt en sådan plats kommer du att ha det riktigt bekvämt med lägerelden.
2. Tändstickan. Från 1850-talet har tändstickan regerat som eldtändare. Här gäller det att se till att ha torra tändstickor. Säkra i en tätt slutande burk eller med plastpåsar. Ett bra knep för svåra förhållanden är att förbereda några tändstickor doppade i smält stearin. Det ger tändsatsen ett utmärkt skydd mot fukt, och är lätt att skrapa av när lägerelden ska tändas.
3. Gnistan och lågan. Gnistan är oerhört het och lika oerhört liten. Den bär därför bara litet värme. Lågan är större, men bär inte heller särskilt mycket värme. Viktigt därför att mata gnistan och lågan med lagom finfördelat bränsle. Annars kyler du den och blir av med värmen.
4. Näver. Bättre eldtände än näver finns inte. Det beror på näverns porösa struktur, som låter luftens syre tränga in och underhålla elden. Dessutom har näver bättre värmevärde än något annat av trä! Vaxskikt i nävern gör den vattenavvisande varför den är lätt att tända även genomblöt.
5. Eldpåsen. Bär med dig de eldmakarverktyg du vill ha i en påse - och gärna några extra. Snickaren har sin verktygslåda, eldmakaren har sin eldpåse: Tändstickor, tändare, ljusstump, fnöske, eldstål, näver, töre, stormtändstickor och gärna en handvärmare ifall du skulle bli för kall om händerna för att tända eld.