Mattias Timander, Övik Marina & Motor, kan konstatera att vattenskotern ökat i popularitet de senaste åren.
– Det är ett väldigt sug. Vattenskotrar blir inte till ett lika stort projekt som en båt, jag tror att folk attraheras av att de är lättare att sjösätta och hantera.
Själv köpte Mattias sin första skoter redan 2002 och sedan dess har det blivit en hel del resor. Inte minst till jobbet; så ofta det går pendlar Mattias mellan hemmet på Nötbolandet och arbetsplatsen på andra sidan viken, en resa som tar honom cirka fyra minuter.
– Med bil har jag 1,7 mil och då måste jag åka genom stan. Det är det som är tjusningen, det är så enkelt att bara sätta sig och åka i väg. Ofta åker jag ut i skärgården, den är helt fantastisk. På Malmön är kvällssolen den bästa i hela stan.
Men med frihet kommer också ansvar. Är man ny som förare rekommenderar Mattias en övningskörningsperiod, ute på öppet vatten, och att lära sig att ta sig till en brygga på ett säkert sätt. Att efterleva de regler som finns för vattenskoter är det dock inte alla som gör.
– Nä, det har man sett. Det är många skotrar ute och tyvärr en del yngre som buskör inne i småbåtshamnar. Alla måste sköta sig och inte störa vare sig natur, djur eller människor, säger Mattias.
Om den saken håller Gustav Hägglund, befälhavare på Kustbevakningen i Örnsköldsvik, med.
– Vi har noterat ett rejält uppsving för vattenskotrar, vi möter dem varje gång vi är ute och kör. Men i Örnsköldsvik har vi inte samma problem som storstäderna, vi får några samtal varje år från exempelvis stugägare som stört sig på att någon kört fram och tillbaka. De allra flesta sköter sig faktiskt.
Kustbevakningens egen vattenskoter används dagligen i deras arbete som innefattar allt från fiskeövervakning och räddningsaktioner till fart- och nykterhetskontroller. Gustav rekommenderar aspirerande vattenskoterförare att läsa Sjölagen.
– Där finns en punkt som vi följer, den är tydlig och bra att känna till när man är på havet: ”Den som tar sådan färdväg, håller sådan hastighet eller annars med fartyg färdas så att han i onödan stör omgivningen, döms till penningböter”.
Samtidigt har reglerna för vattenskoter under många år, i synnerhet var man får och inte får köra, varit diffusa. Den svenska Vattenskoterförordningen från början av 90-talet säger att det endast är tillåtet att köra vattenskoter i farleder, utmärkta på sjökorten, samt i områden där länsstyrelserna beslutat om undantag från det. Det har i praktiken inneburit att en förare snabbt varit tvungen att ta sig ut till en farled.
Den regeln står nu i konflikt med en EU-lagstiftning om krav på fri rörlighet. Vad som faktiskt gäller har debatterats – men för Kustbevakningen är saken, sedan ett år tillbaka, glasklar: I samråd med Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten har de beslutat att tills vidare inte rapportera förare för brott mot Vattenskoterförordningen. Att det beslutet skulle ändras finns det i dag inga indikationer på.
Vattenskoter anses alltså vara som vilket fartyg som helst och lyder under samma regler som båtar.
– Jag brukar säga till buskörare, att om ni fortsätter så här tvingar ni lagstiftarna att agera. Men om ni visar hänsyn får ni fortsätta köra som tidigare. Så på vattnet är det sunt förnuft som gäller. Om du åker förbi en brygga, fundera på om någon blir störd och smyg förbi. Ska du åka in på en badplats – kör in på sidan av stranden och sänk farten i god tid.
Vid badplatser kan det dock råda vattenskoterförbud. Sådana avlysta områden, ofta markerade med bojar, finns att ta del av på länsstyrelsens hemsida. Eller, som i andra fall, hemsidan för Skuleskogens nationalpark.
– Som förare är du skyldig att ta reda på vad som gäller i det område du kör i. Skule- skogens nationalpark sträcker sig exempel- vis 300 meter ut i vattnet och där är all vattenskotertrafik förbjuden.
Gustav Hägglund siar att det i framtiden kommer införas krav på förarbevis för att köra vattenskoter. Att få grundläggande kunskap i sjösäkerhet och förstå innebörden av ett gott sjömanskap är av vikt.
– Det är det som är dilemmat med skotern. Det är en rolig leksak, men det finns de som inte vill lyssna på ljudet. Jag förstår båda sidor. I slutändan handlar det om ömsesidig respekt. Det gäller att välja de platser man kör på – havet är stort.