Syskonen Lo och Majken, sex respektive tre-och-ett-halvt år, sitter och ritar tillsammans med barnskötaren Yvonne Gustafsson, samtidigt som treåriga Seam studsar runt i hallen utanför när klockan närmar sig 19 en vanlig, men kylig, onsdagskväll. Ytterligare fyra barn är på ingång, men har ännu inte anlänt. Några ska vara kvar hela natten medan andra åker hem senare på kvällen – nattade och sovandes eller bara redo för John Blund.
Hur det upplägget ser ut beror på både föräldrarnas arbetsscheman och barnens behov, och för att bestämma vad som passar familjerna bäst har personalen alltid ett individuellt samtal med föräldrarna, samt ett inskolningstillfälle, innan barnen börjar.
Som mest har Solägget 24, eller Kullerbyttan som den nattöppna förskolan oftast kallas, haft 34 barn inskrivna sedan den öppnade för fem år sedan. Nu är det 25 barn som regelbundet besöker förskolan kvällar och helger. Men det är tänkbart att behovet egentligen är större i och med att inte alla vet att möjligheten finns, samt att det kan öka. Affärernas öppettider blir allt längre, många arbetar på såväl lördagar som söndagar och fler har flexibla arbeten där tiderna varierar. Lägg till skiftarbetare och alla som arbetar inom omsorgen så finns det många med ett behov av en förskola med längre öppettider.
Det är för just dessa personers barn som personalen på ”Nattis” håller öppet; dygnet runt, vardag som helg, nästan alla årets dagar. Endast julafton och nyårsafton är det stängt. Alla övriga dagar jobbar personalen olika pass för att täcka upp de obekväma arbetstiderna. Förutom Yvonne Gustafsson finns här även Yvonne Jonsson, Ulrika Markusson, Elinor Nilsson, Gunilla Nilsson, Jocke Söderlind och Marina Persson. Just den här onsdagen jobbar båda ”Yvonnerna”, Yvonne Gustafsson har sällskap av barnskötaren Yvonne Jonsson under kvällens arbetspass.
– Jag trivs jättebra med det här. Jag har jobbat i dagförskola sedan 1977. När det bestämdes att det här skulle öppnas kände jag att det här är någonting jag kan jobba med till dess att jag inte ska jobba mer. Jag trivs med personalen och med arbetssättet – och det är så roligt att få vara med barnen här. Det är mycket lugnare, inte lika många barn samtidigt och man har möjlighet att umgås mer med dem. Man får en annan roll och det är mysigt, förklarar Yvonne Jonsson.
Med sin egen säng med namnskylt, egna gosedjuren, egen plats i garderoben för de egna kläderna och saker som tandborste och andra nödvändigheter känns Kullerbyttan mer som en del av hemmet än som att leva ur en kappsäck. Här finns också ett rum som snarare ser ut som ett vanligt vardagsrum än en plats på förskolan; med tv, soffa, fåtöljer och ett bord att spela spel, som också bidrar till stämningen. Det är nämligen viktigt att tydligt skilja på den rent pedagogiska dagverksamheten och kvällsverksamheten.
– Det ska vara som ett andra hem med gemenskap – kravlöst och med återhämtning, förklarar förskolechefen Heléne Karlsson.
– Det är väldigt viktigt att det känns tryggt, säger Yvonne Jonsson och förklarar att man tänker mycket på anknytning och de små barnens sårbarhet. Det känns som att det fungerar. De somnar och sover tryggt. Vi har faktiskt aldrig haft några problem med barn som inte vill sova eller som sover dåligt.
Det kan Lo, en av de vana övernattarna, intyga.
– Jag har varit här nästan sedan jag var ett år. Den här säsongen är jag här varannan vecka. Det är jättebra. Först är jag vaken en stund, sedan somnar jag utan att märka det, förklarar Lo och visar rummet där hon och lillasyster Majken brukar sova.
På Majkens säng ligger de tre gosedjuren hon annekterar när det är nattadags och på Los säng ligger gosedjurskaninen Ofelia och väntar på sällskap. Systrarna väljer godnattsaga varannan gång och Majkens val denna gång är sagan om Pomperipossa med den långa näsan.
– Barnen brukar tycka om den, trots att den har en del konstiga ord, som skålpund, säger Yvonne Jonsson och fortsätter. Det finns någon som vill lyssna på sagoband, men de flesta läser vi sagor för – det känns bra och nära. Och de somnar. Härom kvällen hade vi sju barn som skulle läggas och tre rum som vi läste i. Innan halv åtta hade alla somnat.
När barnen väl slumrat in sitter förskole- personalen vaken. Då de små inte längre pockar på uppmärksamheten hinner Yvonne och Yvonne med att skriva scheman, förbereda frukost eller lunch för morgondagen eller annat som behöver fixas. Tyst naturligtvis – så att barnen inte vaknar.
– Jag undrade hur det skulle bli – med nätter och sömn – men det har fungerat jätte- bra och man vänjer sig också, säger Yvonne Gustafsson. Dessutom är det mycket roligare här. Man får jobba mer med barnen och får en annan kontakt. I och med att det är färre barn hinner vi också med dem på ett annat sätt. När jag har varit här vet jag att jag har sett alla, pratat med alla – haft en dialog. Här får man leka, pyssla, läsa och verkligen rå om dem. Och eftersom det är på helger och kvällar när de har andra behov och behöver koppla av vill de ha mer sällskap. Det är mysigt. Det blir mer omvårdnad. När de somnar gott – då är man nöjd. Och när de sedan vaknar nöjda – då är jag ännu mer nöjd.