De ansiktslösa figurerna på Jenny Lundgrens stora akrylmålningar, och på de mindre kolteckningarna, tycks vara anonyma. Och det är inte människorna i sig som känns viktiga, istället är det färgskalorna och formspråket som lyfts fram. Men när Jenny berättar om hur målningarna kommer till visar det sig att det, med något enstaka undantag, är hennes egna vänner och bekanta som hon porträtterar.
– Jag målar nästan alltid människor och oftast försöker jag göra dem anonyma. Jag utgår alltid från fotografier och när jag tar bilderna gör jag det med tanke på att de ska användas till målningar, men jag lämnar dem väldigt mycket under resans gång. Jag vill inte att motivet ska begränsa mig eller hindra mig, berättar Jenny, som direkt efter förra helgens vernissage på museet packade för att åka till Wien där en ny utställning öppnar nu till helgen.
– Det är ett galleri som alltid visar två konstnärer, en från Österrike och en från något annat land. Vi ska dels komma med färdiga konstverk men också skapa något platsspecifikt tillsammans.
Wien känner Jenny Lundgren väl, hon har både bott och studerat på konsthögskolan i den österrikiska huvudstaden. Hon var också initiativtagare till det konstnärsutbyte som för några år sedan pågick mellan Wien och Kulturfabriken i Örnsköldsvik, och som banade väg till ett fortsatt konstsamarbete mellan Örnsköldsvik och Krems an der Donau, en stad några mil väster om Wien.
Förutom utställningen här i Ö-vik, och den kommande i Wien, är Jenny även representerad på en samlingsutställning i Köpenhamn. Dessutom visar ett galleri från Melbourne, Australien, hennes målningar på konstmässan Affordable Art Fair i Nacka Strand, Stockholm. Jennys måleri är alltså internationell så det förslår och som om inte det vore nog så säljer hon även sin konst genom ett online-galleri som har basen i Los Angeles.
– Det är fördelen med sociala medier. Jag kan befinna mig i Ö-vik och ändå nå hela världen.
Måleriet har alltid funnits i Jennys liv och numera är hon konstnär på heltid. Dessutom arbetar hon för närvarande med det av Statens kulturråd finansierade projektet Skapande skola. Tillsammans med dansaren Elin Kristoffersson från Älandsbro arbetar hon med förskolebarn på Alneskolan i ett projekt kring färg, form och rörelse.
– Vi har utgått från lakan som vi köpt på loppis. Tillsammans med barnen har vi byggt objekt med lakanen, skapat dans och lek och haft jätteroligt. Senaste gången fick barnen riva sönder lakanen och klä sig i remsorna, sedan ska vi bygga ett collage av dem. Vi samarbetar med pedagogerna och fokuserar på processer, det viktiga är inte att det ska bli ett resultat att visa upp – men det händer så mycket, det är verkligen speciellt att arbeta med småttingarna.
Utställningen på museet pågår till och med 18 november, och en rundtur i utställningslokalen ger alltså en bild av Jenny Lundgrens vänner och bekanta – även om de inte går att urskilja.
– Motivet är en bärande del i bildens uppbyggnad, men spelar inte huvudrollen i arbetsprocessen. I arbetet är färgerna, formerna, kompositionerna och ytorna det centrala – alla delar samspelar för att skapa en bild som har det uttryck jag söker. Måleriet är mitt språk.