Det finns vissa händelser som man aldrig riktigt kan förbereda sig inför. En enda dag, en sekund kan förändra ens liv. Kan påverka flera andras liv. Den tragiska sanningen att man inte kan gå tillbaka i tiden och göra något annorlunda. Det var en sista dag av värme. Efter den dagen fanns inget annat än kyla.
Solen lyste på hennes hud och hon välkomnade sommaren med öppna armar. Det hade varit många fina dagar på senaste tiden. Hon gick mot bussen som skulle ta henne till staden. Doften av skog och havsbris fyllde henne med glädje. Skogen var full av liv och hade funnits där så länge hon kunde minnas. Naturen som kunde vara brutal men ändå så härlig. För henne symboliserade naturen att världen varken var god eller ond. Den var både och. Det fick henne att se världen från ett annat perspektiv och det var det som hon älskade. Hennes ben var fortfarande stela efter gårdagens hårda träningspass men hon lät de inte stoppa henne från att hoppa några glädjehopp. Skolan var slut och betygen satta. Vilket innebar att hon inte skulle behöva plugga eller känna sig stressad inför prov. Äntligen kunde hon slappna av och spendera tid med sina kompisar. Det här skulle bli den bästa sommaren någonsin.
En av hennes bästa kompisar skulle möta henne utanför gallerian. Det var inte en stor galleria om man jämförde med de som fanns i större städer men det var den största här i staden. Bussen var sen som vanligt men den tog henne ändå säkert fram till staden. Solen bländade henne när hon klev av bussen. Hon kunde känna värmen från den svarta asfalten genom sina tunna vita ballerinaskor. I staden fanns en park med fina blommor och planscher som hon alltid stannade och beundrade. Om hon vore en konstnär skulle detta vara det första stället som hon skulle måla. Ett av hennes mål i livet var att bli en konstnär och att avbilda alla fina ställen som hon sett under sitt liv. Hon gick upp mot gallerian och log mot alla hon mötte. Många leenden fick hon tillbaka men det var vissa som inte log tillbaka. Hon lät det inte förstöra hennes humör. Det var en underbar dag. Ett underbart liv som hon hade fått och det var en gåva som hon inte skulle ta för givet.
Den stora vita stilrena gallerian hade många lampor som lyste upp gatan. När hon kommit fram tog hon upp sin mobil för att se om hennes kompis hade hört av sig. Det hade hon inte. Hon skrev snabbt ett meddelande att hon gick in och väntade. När hon gick igenom dörrarna log hon mot en ganska ung kille som såg väldigt nervös ut. Han gick fram och tillbaka och höll hårt i sin svarta skinnväska. Hon tyckte det var lite konstigt men tänkte inte mer på det utan gick vidare mot affärerna. Plötsligt hörde hon folk skrika. Skrik som hon aldrig skulle kunna glömma. De grävde sig in i hennes hjärna och hon stod som paralyserad när hon såg vad dom sprang ifrån.
Killen som hon nyss log åt stod med väskan ovanför sig och skrek. Vad han skrek kunde hon inte avgöra men hon visste att någonting var fel. Väldigt fel. Hon tog upp sin mobil samtidigt som hon backade bakåt bort från killen. Panikslaget skrev hon till sin kompis att hon inte skulle komma in i gallerian. Sen sprang hon. Hon sprang med sina värkande ben mot en annan utgång. Sedan hördes en hög smäll. Hon slungades genom luften in en stenvägg. Hennes ögon sved och taket rasade runt omkring henne. Människor låg på marken och grät av chock och fasa. Det var både barn och vuxna. Hennes hjärna var i chock och hon kunde inte förstå vad som hade hänt. Vissa av människorna hängde upp och ner från räcken medan några låg under det rasade taket. Detta kunde väl inte ske här? En terrorattack här i hennes lilla stad. Smärtan tog andan från henne och hon spydde när hon kollade ner mot sina ben. De var krossade. Det var den värsta smärtan hon någonsin känt i hela sitt liv. Allt kändes overkligt och det enda hon kunde tänka på var om hennes kompis klarat sig. Om hon var i säkerhet eller om hon också befunnit sig i gallerian när bomben sprängts. Vad som hände sedan visste hon inte, allting blev en dimma.
Det finns vissa händelser som man aldrig riktigt kan förbereda sig inför. En enda dag, en sekund kan förändra ens liv. Kan påverka flera andras liv. De människor som förlorade sitt liv en vacker sommardag. Den oskyldiga tjejen som drömde om att bli en konstnär som inte förtjänade sitt förödande öde. Kompisen som stod utanför den rasade gallerian som förlorat en kär vän. Smärtan familjen kände när de förlorat en familjemedlem. Känslan av hopplöshet över saker man inte kan råda över. Att man inte hejade på den glada tjejen som gick förbi, att man kom försent att möta sin vän, saker man tänkt säga men aldrig fått ur sig. Den tragiska sanningen att man inte kan gå tillbaka i tiden och göra något annorlunda. Det var en sista dag av värme. Efter den dagen fanns inget annat än kyla.
Av Ebba Vestberg