– Är du redan klar Asta? undrade hon.
– Japp! Sa Asta. Jag tror att du har glömt något sa mamma och gav henne en klurig min.
– Vadå? Hon tänkte efter.
– Borsta tänderna! Sa hon när hon kommit på det.
– Jaha har du glömt det också?
– Ja men då är det väl bara att du går och gör det då, men jag tänkte på en annan sak.
– Gå och kolla i spegeln ditt lilla troll! Sa mamma och rufsade till hennes hår.
– Ojdå sa Asta när hon kollat sig i spegeln.
– Jag har glömt att borsta håret!
– Gjorde du läxan igår då? Undrade pappa.
– Nej det glömde jag också sa Asta.
– Det värkar som om vi har en liten slarv moster i huset, retades mamma.
– Jag kan göra den hos Cesar efter skolan sa Asta och packade ner läxan i väskan.
– Vars är Sigge?
– Vet inte… han har nog åkt. – När? Undrade Asta.
– Tja klockan fyra - fem kanske? Sa pappa. Nej då var jag uppe och han var inte här.
– Nähä ja då vet vi inte, sa mamma med munnen full av bröd.
Efter skolan gick Asta, Bea och Cesar hem till Cesars mormor och morfar.
– Men… sa Asta.
– Jag trodde att ni hade flyttat?
– Jo men vi håller på att renovera mitt rum, så vi får gå hit istället.
– Okej sa Asta.
I källaren gjorde alla läxan. Sista frågan löd såhär: Förklara vad ordet ``Legend´´ betyder. Asta visste, men hon var inte säker. Hon frågade de andra men de visste inte riktigt heller. Så de sökte på internet.
– Men vad är det där? Undrade Bea och pekade på skärmen.
– Legenden om den gyllene sjöjungfrun läste Cesar och rörde med pilen efter skärmen.
– Nej tryck inte bort det! sa Asta.
– Jag vill läsa.
– Okej då får du läsa högt sa Cesar.
– Okej svarade Asta.
– Legenden om den gyllene sjöjungfrun.
– År 1752 byggdes en guldstaty av en sjöjungfru, som skulle sättas på ett skepp.
– Det sägs att hammaren som smeden använde som redskap, var magisk.
– Det sas också att guldet hade smidets på en levande sjöjungfru av havet.
– År 1760, 8 år senare sjönk skeppet och guldstatyn till botten av havet.
– Flera dykare har varit nere för att undersöka skeppet, men har aldrig kommit tillbaka upp till ytan.
– Smeden hade blivit galen.
– Han sade till folk han mötte, att guldet hade smidets på hans egen hustru, som längtade till att få segla på havet.
– Om att…
– Äsch, det är bara skrock, avbröt Cesar.
– Men sluta, jag vill höra mer sa Bea. Asta fortsatte.
– Om att fånga en sjöjungfru: Om du vill veta säkert att din kompis är en sjöjungfru så kolla när hon badar.
– En sjöjungfru förvandlad till människa får fena om de får vatten på huden.
– De kan dricka vatten UTAN salt i.
– Okej sa Asta.
– Skumt sa Bea.
Den natten drömde Bea om den gyllene sjöjungfrun. Hon simmade omkring och drabbade folk av dödssjösjuka. På morgonen vaknade Bea och kände sig sjuk. Mamma kollade tempen.
– 36:4, ingen feber sa mamma.
– Upp och hoppa Bea! Det blev värre på skolan. Hon kände sig yr och somnade nästan på lektionen.
– Bea det är rast! Hon vaknade med ett ryck. Det var Asta.
– Kan du följa mig på toa? Undrade hon.
– Okej svarade Bea. När de var inne på toan var ett bås låst. Bea smög sig fram och kikade igenom dörrspringan. Hon slog för munnen.
– Vad gör du? Mimade Asta. Bea visade med en handgest att hon skulle komma. Så fort Asta fick se slog hon för ögonen och vände sig om. För inne på toan satt rektorn naken med märken av en snäck-bh runt brösten. Asta glömde helt bort att hon skulle på toan och de båda flickorna sprang iväg ut till Cesar. Bea mådde väldigt bra, hon var både uppspelt och förvånad.
– Är det sant? Var hon naken? Cesar var förvånad. Väldigt förvånad.
– Ja men du missar ju hela poängen, sa Bea.
– Hon hade märken efter en hm hm hm, sa Asta. De brukade säga så när det var något de egentligen inte ville säga. Det var som att de kunde läsa varandras tankar.
– Tror ni att…? sa Cesar.
– Finns bara ett sätt att få reda på fortsatte Bea.
Nästa dag var Bea ledig, hon skulle hälsa på sin farmor i Stockholm. Asta och Cesar fick försöka själva. I matsalen väntade de tills rektorn kom. Asta kladdade ner handen i mat det bästa hon kunde. Cesar var redo med ett saltkar i handen. När rektorn kom låtsas skrattade de väldigt högt. Asta satte sig ned bredvid rektorn. Rektorn spände blicken i henne.
Nu var hennes chans! Hon tryckte på rektorns knä så det blev jätte kladdigt. Det syntes att rektorn blev sur. Medan hon gick iväg hällde Cesar halva saltkaret i rektorns vatten glas. Sedan sprang de iväg ut i korridoren och spionerade på rektorn när hon drack vatten. Hon hostade, spottade och sprang iväg in på tjejtoan.
– Projekt 1 avklarat! Ropade Cesar.
– Projekt 2 nästa! Sa Asta. Asta sprang efter rektorn in på tjejtoan. Hon fyllde händerna med vatten. Så fort rektorn gick ut från toabåset kastade Asta vattnet på henne.
– Aah! Skrek rektorn och vände in i toaletten igen. Asta och Cesar sprang ut på skolgården och gjorde high five.
– Vi fick henne! Ropade Asta.
– Såg du henne förvandlas? Undrade Cesar.
– Nej men hon gick direkt in på toan så jag tror att hon förvandlades där inne.
Cesar vaknade sent på morgonen. Klockan var 07:55.
– Åh nej! Ropade han.
– Jag börjar om en kvart!
– Börjar inte din klass senare på fredagar? Ropade mamma inne ifrån köket.
– Ja juste ja sa Cesar och rodnade lite. Cesar lugnade ner sig. När han väl var på skolan märkte han att Bea hade kommit men också en annan sak, en väldigt underlig sak. Det var fullt med fisk planscher.
– Bea var inte du i Stockholm just igår? Undrade Cesar.
– Jo men det blev fel på tåget så vi fick åka buss hem igen sa Bea.
– Jaha sa Olle som nyss ställt sig vid tavlan.
– Vi har tre elever som har slarvat lite med läxan.
– Asta, Bea och Cesar varför skrev ni legenden om den gyllene sjöjungfrun längst ner på pappret?
– Vi hittade det på internet sa Bea tyst.
– Tror ni på skrock? Undrade Olle. Asta kände kinderna blossa upp.
– Vet inte sa hon och kollade ner i golvet.
– Okej sa Olle och blickade ut över klassen.
– Nu är det lunch.
På lunchrasten spelade Asta, Bea, Cesar och Lilly bollruta.
– Ha, den studsade tre gånger skrek Lilly till Cesar. När Cesar skulle hämta bollen såg han rektorn som gick mot parkeringen. Han visade med en handgest åt Asta och Bea att de skulle komma. Asta blinkade oförstående. Men Bea förstod.
– Äh, Lilly vi måste gå sa hon. Tjejerna rusade iväg mot Cesar.
– Vi borde följa efter henne viskade Cesar och pekade.
– Men vi kan väl inte bara lämna skolan? Undrade Asta.
– Vi får hitta på något att säga till Olle sa Bea och gick mot lärarrummet. De andra följde efter. Där inne var det döds tyst. Som om den tysta minuten när någon dött varit för alltid.
– Äh hallå! Är det någon här? Bea ropade flera gånger.
– Vi går väl längre in då sa Cesar. Från en dörr hördes några röster. Cesar öppnade dörren och stack in huvudet.
– Hallå vet någon möjligen vår lärare Olle är? Frågade han.
– Nja kanske i ert klassrum, sa en av lärarna.
– Tack sa Bea som stod bakom Cesar i dörröppningen. Asta undrade hur Cesar kunde vara så modig helt plötsligt. Det var ju Bea som brukade göra alla dem sakerna. Olle var i klassrummet.
– Äh Olle? Vi går nu sa Bea.
– Jaha och vars ska ni ta vägen då? Undrade Olle och tog en klunk kaffe.
Äh… vi ska på äh… DANS! Sa Asta.
– Jaha och jag som trodde att ni inte gillade dans? Sa Olle förbryllat.
– Öh… har ingen sagt att äh… vi ska på en äh… Stammade Bea.
– … En speciell dans! Sa Cesar.
– Ja! Mattedans sa Bea.
– Det är ungefär över lunchrasten på fredagar sa Asta.
– Jaha okej då sa Olle.
– Jag kan väl lita på er?
– Ja så klart ljög Bea. När de kom ut stod rektorn vid en bil. De tog sina cyklar och cyklade iväg. De cyklade långt, förbi det område de fick vara i ensamma och ännu längre. Cesar och Asta cyklade bakom Bea ända tills hon tvärbromsade.
– Hon svängde in på den där vägen mot staden sa Bea.
– Men det finns väl inget hav eller någon sjö där? Undrade Asta.
– Nej sa Cesar.
– Men jag tror att hon ska till flygplatsen och åka till ett varmare land.
– Det finns väl en väg till flygplatsen där borta sa Asta och pekade.
– Ja den är väl mycket kortare! Sa Bea förtjust. – Vi kan väl chansa på att hon ska dit? Cesar och Asta nickade.
– Bra då åker vi! Sa Bea och började cykla iväg. Efter att de cyklat en bit svängde de in på flygplatsens parkering. De ställde cyklarna i cykelstället och gick in.
– Men tänk om hon inte är här sa Cesar och suckade.
– Vi går och köper choklad sa Asta.
– Choklad? På skoltid? Cesar blev chockad.
– Ja du minns väl skattjakten? Och förresten är vi inte ens där nu sa Asta.
– Jo jag minns skattjakten men det var ju bara tillfälligt sa Cesar surt.
– Men köp något annat då! Sa Bea väldigt less. De gick fram mot kassan.
Det fanns två olika köer.
– Vi tar vänster, det är bäst sa Cesar. De väntade ganska länge.
– Vi skulle ha valt andra kön sa Bea. Den går mycket fortare. Hon suckade och Asta skulle precis föreslå att de skulle byta kö när Cesar drog henne i armen.
– Såg du? Viskade han och nickade bort mot godishyllan.
– Vem då? Frågade Asta.
– Tanten i den röda mössan.
– Hon liksom… … Cesar gjorde en konstig rörelse med armen. Asta förstod ingenting.
– Vadå? Tog hon något?
– Nej, nej, hon… Men vad gör hon nu?
Asta viskade åt Bea.
– Kolla.
– Kom vi går närmare sa Cesar. Då såg Asta.
– Det är ju rektorn! Plötsligt började hon att dansa och vifta med armarna hit och dit.
– Vad i… Bea blev förvånad och likaså de andra. En gubbe i rutig kostym började klappa händerna. Asta och Cesar också. Snart var nästan hela flygplatsen där och klappade och hejade. Några busvisslade. Men inte Bea. Hon höll fokus på rektorn.
– Såg ni? sa hon när det äntligen var slut på kalabaliken.
– Ja hon var jätterolig sa Cesar och skrattade.
– Nej jag menar såg ni när hon tog något? Sa Bea allvarligt.
– Tog hon något? Undrade Cesar.
– Jag kollade inte så noga, hon rörde ju sig så snabbt sa Asta.
– Jag kan visa vars sa Bea och gick mot livsmedelsbutiken.
– Här sa hon och pekade. Asta läste.
– Fisk foder. Men jag trodde att hon var allergisk mot fjäll? Sa Cesar.
– Där är hon ju! Skrek Bea och pekade bort mot en restaurang. Alla tre sprang iväg mot henne.
– Är du en… en sjöjungfru rektorn? Frågade Asta.
– Nej sa rektorn förvånad.
– Klart att jag inte är.
– Men hur förklarar du då märkena efter snäck-bh:n då? Undrade Cesar.
– Och Fiskmaten du stal? Sa Bea.
– Och att du nästan förvandlades av saltvattnet? Sa Cesar.
– Åh barn jag tror att vi måste prata sa rektorn.
– Inte här menar jag. De gick iväg.
– Det är såhär att… ATTSHO!
– Att jag jobbar som sjöjungfru på ett vatten museum.
– Och som rektor, för att jag vill jobba som guldsmed, men det är för dyrt att söka utbildning.
– Du kan få jobba hos mamma hon behöver fler hjälpredor, jag tror nog att hon kan ge dig en utbildning också sa Cesar.
– Var det därför du satte upp planscerna? Undrade Asta.
– Ja då får museet mer pengar, och jag får mer lön sa rektorn. Och de bad mig köpa fisk foder.
– Men det har jag inte råd med så jag var tvungen att dansa och tjuva den där lilla påsen.
– Det känns väldigt dåligt.
– Men ring mamma då! Ropade Cesar. Jag måste nog lämna tillbaka fiskfodret först.
– Ring mamma sen sa Cesar. Det gjorde rektorn och hon fick jobbet. Asta, Bea och Cesar fick en ny rektor. Kort sagt: SLUTET GOTT ALLTING GOTT!
/Isabelle Ehlin, årskurs 3, Husumskolan