Du är här

2017-01-14 - Hörnan

Krönika: Apokalypsen och jag

Klockan 23.59 på nyårskvällen, när Pernilla August försökte övertala nyårsklockan att ringa ut de tusen krigens år, kändes de 166 år gamla orden som vanligt alldeles för aktuella.
In i våra liv skred ett nytt, fräscht, obesudlat år – och det skötte sig helt okej i nästan 30 minuter.

Sedan klev självaste tomten klev in på en nattklubb i Istanbul och sköt ihjäl 39 civila. 
Därmed plockade 2017 raskt upp den stinkande stafettpinne som 2016 lämnat efter sig.
 
Ack, ja … 2016.
Året som överöste oss med så mycket skit att världens gödselspridare fick mindervärdeskomplex.
Året som gav oss en fördjupad Syrienkris, rysk upprustning, ett sönderfallande EU och de starkaste extremhögervindarna i Europa sedan 30-talet.
Året som lyckades kombinera de högsta globala temperaturer som någonsin uppmätts med en ny amerikanskt president som kallar global uppvärmning för en bluff påhittad av kineser.
Året som var så jädra illvilligt att det faktiskt låtsades trappa ner på jäkelskapet framåt jul, bara för att det skulle komma som en ännu större kalldusch när det tog livet av självaste prinsessan Leia. Nästa dag, just som jag stod och hötte med näven och skrek ”dra åt helsike, 2016!”, flinade året till svar och tog livet av hennes mamma också.
 
Vill man se glaset som halvfullt skulle man kunna säga att 2016 var ett helt okej år för nästan alla utom syrier, haitier, isbjörnar, artister, miljöpartister, minoriteter, kvinnosläktet och naturen. 
Desto snällare var 2016 mot tre pratkvarnar med samma kön, samma hudfärg och lika färgglada frisyrer: Donald Trump, Boris Johnsson – och så jag, då.
Att ha något alls gemensamt med den duon känns oroväckande nog i sig, men det finns ett mönster här som skrämmer mig desto mer:
Ju bättre det går för mig, desto sämre verkar det gå för resten av världen.
Kolla bara!
 
1986: Jag gör entré som foster – och Tjernobylkatastrofen orsakar fosterskador.
1987: Jag föds – och några timmar senare dör 183 polacker i en flygkrasch.
1989: Berlinmuren faller (bra år för världen). Jag tvingas till potträning (ett riktigt skitår för mig).
1991: Min trotsålder börjar och Kalla kriget tar slut.
1994: Jag går till skolan och Estonia går till botten.
2006: Jag får godkända examensbetyg … och Pluto får underkänt som planet.
2007: Jag startar en enskild firma – och nyheten om mitt inträde i näringslivet triggar igång den största globala finanskrisen på över 70 år.
2009: 117 000 svenskar förlorar sina jobb – och jag får mitt första.
2013: Jag lär känna min blivande fru och världen lär känna IS.
2014: Jag får en fästmö och världen får ebola.
2015: Bröllop i Ö-vik och historisk flyktingkris i Europa.
2016: Jag skaffar bil, hus och en skojig pokémonsamling. Resten av världen… ja, ni vet.
 
Vad mer finns att säga? Bevisunderlaget talar för sig självt.
För allas bästa får vi hoppas att jag får ett hyfsat halvkasst 2017.
Dela med dig av denna artikel på: