Genom innovativa och effektiva industrier som Modo och Hägglunds blev Örnsköldsvik senare en industristad. Det här var företag som präglades av viljan och förmågan att få saker uträttade. Det finns massvis av anekdoter som få känner till. Ett exempel är när Hägglunds bestämde sig för att tillverka flygplan, utan att någon som helst kompetens i området.
När jag år 2003 tog studenten från Nolaskolan var Övik känt som Dövik. På grund av oegentligheter i bokföringen hade två av stans krogar stängt och ungefär vid samma tidpunkt utnämndes Övik som landets sämsta stad för homosexuella. Inget universitet fanns; ville man plugga var enda lösningen att flytta. Ungdomar ville vara och umgås i stan, men stan stängde klockan 16:00.
Möjligheterna fanns någon annanstans. Stockholm, Australien, eller i alla fall Umeå – alla var de bättre än Dövik. Det verkade som kommunen, kommunens invånare och näringsidkare jobbade mot varandra. Samtidigt som internationella marknadskrafter utsatte kommunens exportindustrier för tuff konkurrens, sa trenden att det var i storstaden man skulle bo. Övik var på väg god väg att bli en utdöende bruksort.
Staden hade tappat sitt syfte och sin trovärdighet. Ansvarsbärarna hade inte fullföljt sin plikt gentemot kommuninvånarna.
Så gick resan för mig; det blev studier i Umeå och Stockholm. I Stockholm blev jag kvar. Det var inte så mycket av ett val, men åren gick och plötsligt hade jag bott där i nästan ett decennium – i princip hela mitt vuxna liv. Med vänner, bostad och systrar blev det mitt hem.
Någonstans har jag ändå alltid haft en fot kvar “hemma”. Varje sommar har jag njutit av Höga Kusten-områdets fantastiska skärgård. Och varje jul har jag firat med familjen på Nötbolandet. Den största delen av mitt arbetsliv inom marknadsföring har jag dessutom haft på två väldigt framgångsrika Öviksbaserade företag (Fjällräven och Brath).
Det har alltid varit trevligt att komma “hem”, men de senaste åren har någonting hänt.
Som marknadsförare vet jag att starka varumärken byggs genom syfte: Varför existerar vi – vilket syfte finns vi till för? Lägg till trovärdighet och ansvarstagande så har vi grunden för ett framgångsrikt koncept.
Övik och Höga Kusten hittade rätt. Området fann sitt syfte och mening och återtog sin trovärdighet. Och ansvarstagarna tog sitt ansvar.
Gemensamma krafter fick saker att hända. Kommunen och näringslivet samarbetade, entreprenörerna drev på och kommuninvånarna sträckte på sig och insåg: Det Örnsköldsvik har är unikt. Samtidigt tuffade industrierna på. Visst, somliga fick skära ner och ägandet har till stor del inkorporerats i internationella koncerner, men de utvecklas, nischas och fortsätter att inbringa arbetstillfällen och möjligheter till kommunen.
Örnsköldsvik har äntligen hittat tillbaka hem, till en trygghet i förvissningen att Övik och Höga Kusten-området har ett inneboende värde och en egen prägel. Man behöver inte länge ängsligt snegla på andra. Man vet nu att man har något eget att tillföra, att man har en urstark vilja och förmåga att uträtta det man företar sig. Man kan kalla det Höga Kusten-andan.
Återvänder “hem” till Stockholm efter julledigheten “hemma” i Övik.
/Nils Grundberg, Stockholmare sen 2007, Övikare för alltid.
Om Nils Grundberg
Jobbar med reklam och kommunikation. Bland erfarenheter, som anställd och som uppdragstagare, finns exempelvis Fjällräven, Fazer Food Services och Gränsfors Bruk. Jobbar nu med sin produktionsbyrå Tajga och reklambyrå Spatziba. Samt med iGaming i bolaget Nomisma, som driver trafik och skapar leads på utvalda marknader inom bland annat Casino och slots, i Sverige genom Slotsify.com