• Kan någon ringa till Austin Farleys mamma Mo och be henne komma tillbaka till Sverige så att hon kan se sin son spela på nära håll igen? När Mo hälsade på och såg sin son spela, i bortamatchen mot AIK, gjorde Austin sina två första mål för säsongen men nu när hon lämnat Sverige och åkt hem till USA kan man undra om hon fick med sig Austins målskytte i resväskan. Han sliter och kämpar på bra i matcherna men målen uteblir.
• Målvaktsfrågan fortsätter att ständigt vara aktuell. Jonatan Bjurö kan göra bra matcher emellanåt men han är alldeles för ojämn och har en tendens att göra enkla misstag. Try-out målvakten Jonathan Iilahti fick chansen senast mot Västervik, och trots att det var en godkänd debut av finländaren så bjöd även han på ett enkelt mål. Just nu när Modo har en viss måltorka så går det inte att ge bort mål till motståndarna. Jag tycker att senast Modo hade en stabil målvakt var när Linus Ullmark vaktade kassen.
• Jag känner med Pär Edblom, som efter den tuffa ögonskadan, har en oviss framtid som väntar. Men samtidigt imponeras jag på hur väl han tar situationen: ”Det är inget dödsbesked. Jag lever. Och ögat blir inte bättre för att jag sitter hemma och surar”. Så pratar en ödmjuk kämpe.
• Inför varje säsong har Modo ett nytt intro när spelarna glider in på isen. Säsongens intro börjar bra, tillsammans med en upptempolåt i högtalarna ser man på jumbotronen en växt som växer fram genom jorden, och det ska ju så klart symbolisera Modo Hockeys återväxt. Nytänkande. Men sen går det utför och när spelarna väl glider in på isen till Scooters Fire då känns det bara, som Brasse brukade hojta ”fel, fel, fel, fel”. Den låten är så gjord och det känns lite ”easy way out”. Vad hände med nytänkande där? Det är kanske bara jag som bryr mig men jag tycker att ett bra intro gör mig extra taggad för match.
BIK Karlskoga - Modo Hockey 19.00 CMore