Egentligen var det Isabells pappa Mikael Strandberg som skulle renovera den gamla tyska skönheten som köptes från en vän till familjen, som själv inte hade tid att pyssla med bilen. Han började plocka isär den men för 9-10 år sedan hamnade Isabellan på undantag.
– Jag kastade in handduken, det dök upp en Dodge Coronet -59 som var närmare att bli körklar. Men nu ser det ju faktiskt ut som det blir bil igen av Isabellan, säger Mikael och ler mot sin dotter som är lika bilintresserad som sin far.
– Jag har alltid haft ett bilintresse och åkt på bilträffar sedan jag var liten. Och det är roligt att meka, vi mekar ihop pappa och jag, säger Isabell som totalrenoverar sin gamla Isabella från grunden.
När Mikael inte längre hade tid för Isabellan åtog sig Isabell för ett par-tre år sedan att överta projektet, och hon började småpyssla allt eftersom.
– Jag jobbar med bilen när jag har tid, och det går framåt. Det är riktigt kul att bygga ihop något själv, men det är inte bara … Pappa brukar säga att när 80 procent av arbetet är gjort återstår 80 procent av arbetstiden, säger Isabell och ler glatt.
Och det går inte att missta sig på den glädje hon känner för sitt renoveringsprojekt, där hon gör allt själv. Just nu är det slipning av skärmar som är i fokus.
– Det tar tid, den gamla lacken sitter bra. Jag har också fått fixa tidigare plåtlagningar som inte var så bra gjorda.
Även lackningen grejar hon själv, taket och framvagnen har redan fått sin färg.
– Det är roligt att lacka. Det blir inte som proffslackat men det funkar.
Klädseln ska bättras på och sys om och jakten på originaldelar kan vara knepig, men allt går att lösa. Hon har själv två andra Isabellor som reservdelsbilar och är dessutom medlem i Svenska Borgward-klubben som har ett eget reservdelslager. Ständigt finns det något att pyssla med, som det knepiga arbetet med att konvertera elen från 6 till 12 volt. Eller att fästa de yttre kromlisterna med små skruvar som pillas på plats inifrån kupén, genom små hål i plåten.
– Jag kan inte säga att jag är sysslolös, och ibland blir det ett steg framåt och två tillbaka. När jag lackade instrumentbrädan lackade jag först det svarta och när jag sedan lackade det vita hade jag glömt att täcka över ett litet hål. Det blev vitt överallt på det svarta så det var bara att börja om.
Isabell lär sig ständigt något nytt under projektets gång, och numera kan hon varenda liten detalj i bilen. Ibland går saker och ting också glädjande nog förvånansvärt lätt.
– Vi hade lyft upp motorn på ett bord och skulle provköra den. Det hade stått i 15 år men den gick igång snabbt. Det var riktigt kul, och skönt att jag inte behövde sprätta upp motorn.
Det är 30 år sedan Isabells Borgward Isabella TS gick ordentligt. Nu går den faktiskt att köra igen och planen är att det grundliga och tidsödande renoveringsprojektet ska vara klart till sommaren 2018.
– Det är min förhoppning, men man vet aldrig vad som händer.
När allt är klart får förmodligen även andra bilentusiaster njuta av Isabells Isabella på SHRA:s årliga motorshow. Kanske kan hon ställa ut sin pärla jämte pappa Mikaels Dodge Coronet som redan varit utställd en gång. De två bilarna är ju jämnåriga.
Borgward Isabella
Tillverkades i Bremen hos Carl F. W. Borgward GmbH mellan 1954 och 1962 som uppföljare till Borgward Hansa 1500. Isabella var en bil som låg hack i häl efter Mercedes och den fanns i modellerna saloon, cabriolet, coupé och combi. Totalt byggdes drygt 200 000 exemplar.