Du är här

2016-01-16 - Hörnan

”En skandal utan motstycke!”

Den ilskne läsare som hör av sig till redaktionen använder dessa ord för att vi ska inse allvaret.
Det är inte vilken skandal som helst han talar om – det är en skandal så upprörande att den saknar motstycke!

Det finns alltså ingen annan skandal, någonstans, någonsin, som kan mäta sig med just den här skandalen.
Undrar du vilken skandal han syftar på?
Att kiosken på sjukhuset har fått sämre öppettider.
 
Det där ordvalet väckte viss munterhet på jobbet när mejlet anlände häromåret.
Sedan dess har ”skandal utan motstycke” blivit ett bevingat uttryck inom kontorets väggar som vi tar till så fort kaffemaskinen krånglar eller häftstiften är slut.
Det är en utbredd arbetsskada bland oss ordvrängare att haka upp sig på ordmissbruk; på det ibland absurda avståndet mellan verkligheten och de ord som används för att beskriva den.
 
Som när vi använder samma ord för brända middagar, potthål och vattenläckor som för massvält, jordbävningar och tsunamis.
(Om Modos senaste match var ”katastrof”, vilket ord ska vi då använda om dinosauriernas utrotning?)

Som när grannen försäkrar att hon bokstavligt talat skrattade ihjäl sig häromdagen.
(Det kan ju bara stämma om det sägs under en seans).

Som när tonåringen förkunnar att hon har bytt BFF – bästis för evigt.
(Spoiler: I så fall var din senaste bästis per definition inte för evigt).

Som när chattaren envisas med att skriva ”LOL” – laughing out loud, att han skrattar rakt ut – när han på sin höjd sitter och fnissar tyst för sig själv. (Testa att vid högläsning ersätta varje ”LOL” med ett gapskratt. Du kommer att låta skvatt galen).
 
Och, sist men inte minst, som när ordet ”hjälte” används så vårdslöst att det urholkas på kraft och innebörd.
Titeln ”hjälte” är en av de finaste språket har, och den är vigd år dem som riskerar något viktigt (livhanken, hälsan eller sin trygga tillvaro) för att uträtta en osjälvisk gärning som förändrar andras liv till det bättre. Ytterst få passar in på den kravprofilen.
Idrottsstjärnor som vinner guld och mästerskap får gärna hyllas, men de är inga hjältar.
Den som härdar ut under en svår sjukdomstid är en kämpe och beundransvärd, men ingen hjälte i ordets rätta bemärkelse.

Men varför snåla med ordet? Varför inte låta fler förebilder ta del av det?
För att de sanna hjältarna då glöms bort.
Elevassistenten Lavin Eskandar, som offrade livet för att skydda sina elever i Trollhättan, får idag dela sin välförtjänta hjältetitel med alla som nån gång handlat en t-shirt i butik. Att handla lokalt gör dig nämligen till en hjälte – åtminstone enligt en lokal reklamkampanj – och när en annan reklam lyfte fram ”fem nya vardagshjältar” nyligen handlade det om fem nya smaker på crème fraîche.
Gör Raul Wallenberg en tjänst:
Klumpa inte ihop honom med kalsongköpare och smaksatta mejeriprodukter.
 
Dela med dig av denna artikel på: