1. De håller med om att de är terrorister
Om du ber Breivik, de tamilska tigrarna eller gamla ETA-medlemmar att titulera sig själva kommer de sannolikt inte att svara ”terrorister” utan ”frihetskämpar.” En IS-fanatiker, däremot, kan mycket väl bli grinigare av att bli kallad frihetskämpe än terrorist. De refererar de till sig själva som ”slaves of Allah”, Guds slavar – så frihet framstår inte som prio 1 på IS-agendan. Samtidigt kallar de sig med stolthet för ”soldiers of terror” och deras senaste månadsmagasin hade titeln ”Just Terror” med fokus på dåden i Paris.
2. De har en handbok för sin brutalitet
Boken "Management of Savagery" ("Att förvalta grymheten") från 2004 förklarar sakligt och ingående varför det här med halshuggningar och massakrer är en himla bra grej. Tanken är att grymheten ska chocka och skrämma till underkastelse för att minimera befolkningens motstånd mot det nya kalifatet. Rent ideologiskt försvarar man våldet genom att peka finger åt tidiga muslimska ledare som ska ha satt avrättandet av motståndare i system. Den som läser ”Att förvalta grymheten” får veta att halshuggningar inte bara är tillåtna utan rentav ”rekommenderas” av Allah.
3. De har en hypermodern PR-avdelning
IS är extremt aktiva på sociala medier. Videor på brutala avrättningar kompletteras med en pedagogisk grafik som visar hur man spelar klippet i VLC-spelare, och den som vill ha undertexter kan välja mellan fem språk: Engelska, franska, tyska, turkiska och ryska. Månadsmagasinet Dabiq ges också ut på alla dessa språk. I nummer 4 hittar vi bland annat det stående inslaget ”In the words of the enemy” med ett referat från de amerikanska senaten. Foton av blodiga lik på sidan 26 följs på sidan 29 av fina bilder från ett äldreboende och en barnklinik i Nînawâ. Journalisten Steven Sotloffs avhuggna huvud på sidan 51 följs på nästa sida av en krönika från hans medfånge John Cantlie, som fått en återkommande spalt i tidningen och dessutom en egen webbshow.
4. De hatar både talibanerna och al-Qaida
Kruxet med att ha en extremt specifik extremistisk världsuppfattning, och att dessutom traska runt med nolltolerans mot alla som inte delar den till punkt och pricka, är att du får en himla begränsad vänkrets. Hur IS ser på västvärlden vet vi ju – men i valet av polare är de mycket petigare än så.
Shiamuslimer? Förnekare an den rätta tron.
Sunnimuslimer som lever moderna liv? Förrädare de också.
Iran? De gör USA sällskap på IS topplista över fiender. Ayatollan kallas för kättare och IS har antytt att den förre presidenten Ahmadinejad är i maskopi med Israel.
Talibanerna? De är ännu en i raden av grupper som stridet mot IS.
Al-Qaida? De sårade IS känslor när de kritiserade dem för att vara ”för extrema”.
Jajamen: Grabbarna bakom 11 september tycker att IS går för långt.
5. De har samma problem som Norrland
IS verkar frustrerade över att alla områden de erövrar plötsligt visar sig vara avfolkningsbygder. Bilden på treåriga Alan Kurdi, uppspolad på en strand i Turkiet, publicerades i IS eget magasin med en text som varnade för att det är så här det kan gå för dem som försöker resa till till Europa.
IS ledning sliter sitt hår över det faktum att så många flyr för livet från deras nya, fina kalifat.
En human flyktingmottagning kan, med andra ord, vara den värsta skrevspark Europa kan ge dem.