Och inte nog med det: Inom loppet av en enda mening lyckas de ogiltigförklara var och varannan festlighet som vi brukar unna oss nuförtiden.
För handen på hjärtat: Hur ofta har den moderna svensken en nationell högtid att skylla på när det vankas party? I jakt på ursäkter att fira blir vi mycket mer kreativa än så.
Vi kan fira att Melodifestivalens turné har börjat, eller slutat, och att det är OS eller hockey-VM eller distriktsmästerskap i hästpolo.
Vi kan fira att tentan gick bra, att lönen har kommit, att bilskrället gick igenom besiktningen eller att Modo inte torskade just idag.
Vi kan fira att det är fredag, lördag eller lill-lördag – eller att det åtminstone inte är måndag … och om nuets firande inte räcker till kan vi sträcka oss genom tiden efter fler.
Då firar vi sånt som hänt (20 år sedan ”Vänner” hade premiär!) och sånt som vi tror ska hända (300 dagar kvar till studenten!).
Genialt, eller hur?
Som alla vet har vi också tre stora högtider till den inlagda sillens ära (jul, påsk, midsommar) och en egen högtid för när inläggningen har gått fruktansvärt fel (surströmmingspremiären). Lägg därtill att folk firar kristna högtider utan att vara kristna, busar på Halloween utan att vara anglosaxer och festar loss i gröna kläder på S:t Patricks Day utan att ha den blekaste aning om vad den dagen handlar om.
Här uppstår ett angenämt problem, för nånstans mellan kanelbullens dag och kåldolmens dag går gränsen för hur mycket party vi hinner mer. Därför tvingas vi gallra bland traditionerna.
Julbordet och julklapparna? Behåll.
Den okristligt tidiga julottan? Kasta bort.
Semlorna efter fastetiden? Behåll.
Själva fastetiden? Kasta bort.
Godiset på påskafton? Behåll.
Självpiskningen på långfredagen?
Nja… sånt sparar vi numera till Mr Grey.
Kvar i kalendern blir ett pärlband av festligheter som sträcker sig över hela året och firas likadant allihop: Köp, ät, drick.
Denna tidsenliga treenighet har infiltrerat samtliga balunser och dessutom axlat huvudansvaret för några var.
Köpandet fick jul och födelsedagar, ätandet fick påsk och namnsdagar medan drickandet la beslag på midsommar och … allt annat. Hockey-VM, lönedagar, stor-lördag och lill-lördag. Inget firande verkar för stort eller för litet för att kunna firas med ett glas starkt; inte minst bland oss under 30 som förväntas tillbringa tre dar i veckan på närmaste krog.
Nackdelen med det är att festligheten inte kan stå på egna ben, utan bara flödar så länge spriten räcker. Sprit har blivit så synonymt med fest att ”nykter” har blivit synonymt med ”partypooper” – och vem vill vara en sån?
Det nyktra paret Vårsaga håller därför sitt festande inom hemmets väggar; ett stillsamt party för två tråkmånsar som i varandras sällskap kan bli så fåniga att ytterligare berusning känns ganska överflödig.
När ljuset är dämpat och några morotsstavar står redo att doppas i en smaksatt mejeriprodukt… då är det fest hemma hos oss.