Det har gått några år sedan Wera Dahlgren i Bjästa ställde ut sin konst, men nu är det dags igen. Nu på lördag, 30 maj med start klockan 12, öppnar hon upp sitt hem för alla som vill komma.
Minnen från den idylliska barndomen i Kågedalen i Västerbotten, med soliga somrar. Allt målat på gamla träföremål som dörrar, fönster, lock från tunnor och delar från en uttjänt vävstol. En spade har också blivit ett konstverk, Wera sysslar med en sorts konstnärlig återvinning kan man säga.
Många av målningarna har också en tillhörande kort text. På en åldrig bordsskiva, där man ser människor slå med lie, hässja hö, dra en kärra mjölk och arbeta med andra gårdssysslor, har Wera skrivit: ”Den som lyss som liten slarv till skogens dån, får annat arv än den som föddes vid en gata.”
Wera Dahlgren växte upp på landet, och det är därifrån hon hämtar minnesbilder till sitt måleri.
– Det var en lycklig barndom, jag var yngst bland fem syskon, berättar Wera.
Fast allt var förstås inte bara solsken. Hon blev tidigt utan mamma, men minnena av pappa Werners soliga humör lever ständigt kvar.
– Pappa var jättesnäll, och han var alltid glad.
Under en tioårsperiod höll Wera öppet hemma på Banjovägen 15 på Fageråsen i Bjästa, en gång om året. Men de senaste fem-sex åren har utställningen uteblivit, även om hon haft andra erbjudanden att ställa ut. Nu är det alltså dags igen, bara några dagar innan konstnären själv firar sin 80-årsdag.
– Det är skönt att visa min konst här hemma, det är så lättsamt. Det är också roligt att få visa hur jag lever.
I den rikligt konstutsmyckade villan har Wera ställt iordning ett rum som galleri för sina målningar. Minnesbilder som beskriver arbetet på gården men också nöjen – som helgens danser. En liten flirt döljer sig också finurligt bakom locket till en gammal smörkärna.
– Jag vill att det ska vara berättande, och samtidigt vackert. Det här är ett stycke kulturhistoria.
På en av målningarna finns texten ”Livet kan blomma – till långt in på hösten.” En strof som passar utmärkt in på Wera Dahlgren själv.