Du är här

2015-05-14 - Friluftsliv
  • Johanna tog cykeln till Nya Zeeland och cyklade runt landet.
  • Tältet blev hemmet och cyklen både färdkamrat och transportmedel under tre månaders tid.
  • Många långa timmar i maklig takt gav Johanna utmärkt chans att se landet.
  • Den spektakulära och kraftigt skiftande naturen på Nya Zeeland gjorde resan.
  • Naturen bjöd på många spännande vyer, som pancake rocks på Sydön ...
  • ... och Moeraki Boulders.
  • Dessutom fanns det får i princip överallt. Dessa djurs popularitet ställde till det en aning en kväll när Johanna hade svårt att hitta någonstans att övernatta.
  • Tack och lov hittade hon, efter många mil av fulla fårhagar, en som var tom och kunde slå sig till ro för natten bakom en hölada.
  • I de allra flesta fall tältade Johanna dock på enkla campingar där faciliteterna utgjordes av en bajamaja, men där omgivningarna var desto mer givande.

På två hjul runt Nya Zeeland

Under tre månader, med en packning ungefär lika tung som hon själv, trampade Johanna Sjögren 400 mil runt ett vackert och backigt Nya Zeeland. I morgondagens 7a kan du läsa om resan, men redan här får du ett smakprov.

– Att cykla är ett härligt sätt att ta sig fram. Man hör allt, ser allt, känner värme och lukter och man hinner uppleva landskapet utan att det bara svischar förbi, säger Johanna Sjögren som torsdagen den 27 november i fjol landade på flygplatsen i Auckland efter en resa som tagit henne och hennes cykel från Örnsköldsvik, via Stockholm Arlanda, London och Hongkong till ett soligt första möte med Nya Zeelands största stad.

Äventyret började med ett smakprov på landets gästfrihet i form av cykelfixande, massor av tips och övernattning med både middag och frukost, samt nyckeln till ett hus vid nästa destination. Därefter var det dags att börja cykla på allvar. Johanna, som gjort Vätternrundan samma år och tränat inför resan, utmanades mer än hon initialt räknat med.

– Det är en sak att köra på i högt tempo på en lätt cykel och en annan att trampa på i Nya Zeelands branta backar dag efter dag med tung packning. Jag har aldrig tidigare träffat på så långa och branta backar som där. Jag läste en hel del på forum om cyklingen i landet innan jag åkte dit och fick veta att det var gott om backar och att de var branta. Men någon hade skrivit på ett av forumen att ”så blodiga är de inte”. När jag sedan väl på plats kämpade mig uppför dem så tänkte jag det som ett mantra: ”så blodiga är inte backarna”.

Allteftersom vande sig kroppen och Johanna njöt av friheten att kunna stanna var som helst, när som helst.

– Jag behövde inte anpassa mig efter ett schema eller någon annan. Jag kunde själv bestämma hur fort, eller kanske mest hur långsamt, jag ville cykla. Det var himla härligt. Jag visste knappt vilken veckodag det var – det var alltid lördag för mig.

Resrutten gick från Auckland, förbi vackra stränder med iskallt vatten och heta källor, runt Coromandelhalvön och längs den norra kusten, för att vika av mot den stora nationalparken Tongariro National Park i det steniga landskapet mitt på Nordön. Därefter blev det färja till Sydön för att cykla längs den potentiellt regndränkta västkusten och vidare runt ön.

 

Vill du läsa hela reportaget om Johannas resa så hittar du det i morgon då Tidningen 7:s 19:e nummer för året landar i brevlådan. Eller läs hennes egna ord på resebloggen http://johannatramparrunt.blogspot.se/

 

Dela med dig av denna artikel på: