Hörnan

Krönikan: Citatmaskinen

Vi sitter i soffan och ska se på tv ihop. Hon ser sig om efter fjärrkontrollen och får syn på den nästan två meter bort. Hon rör sig inte ur fläcken, men sträcker ut armen så att den blir hängande mitt i luften med ett ensamt pekfinger längst ut. Självaste E.T. skulle inte ha gjort det bättre.
”Vad gör du?” frågar jag, bara en aning förbryllad.
”Jag försöker förlänga min aura”, svarar hon allvarligt.
Än en gång påminns jag om att min fästmö är fantastisk.

Jag har tänkt bli den sortens förälder som klottrar ner kidsens oförglömliga oneliners, men under aura-incidenten insåg jag vad jag förbisett:
Med siktet inställt på framtida ungars pladder har jag sånär gått miste om den citatskatt som redan nu blomstrar mitt framför öronen på mig!
Vare sig hon är vaken eller sover utgör min fantastiska fästmö en citatmaskin av rang.
Här kommer några få exempel.

1. Under en brottningsmatch med ett tvåliters glasspaket tappar jag humöret.
”Glassen är för hård!” fräser jag.
"Eller så kanske det är du som är för vek?" föreslår hon vänligt.

2. ”Vart tog min penna vägen?”
Så fort jag ställt frågan går det upp för mig att jag sitter på den, så jag lättar lite på gumpen och håvar fram pennstumpen. 
”Tack, arslet!” utbrister jag glatt.
”Varsågod”, svarar fästmön utan att blinka.

3. Vi går hand i hand när jag märker att fästmön verkar stirra intensivt på min fria hand – eller rättare sagt på min fria handleds undersida. Kvickt sträcker hon fram armen, dubbelklickar två gånger med tummen på min handlov och säger ”psscht psscht!”.
Du som har koll på Spindelmannen förstår vad hon ville testa.
Tack och lov lät hon bli att dumpa mig trots att jag inte kan skjuta spindelnät.

4. Det är sent, men min käresta sitter kvar i soffan och stirrar tomt framför sig.
”Ska du inte gå och lägga dig?” undrar jag.
"Jag orkar inte!”, svarar hon uppgivet. ”Jag är för trött för att sova!"

5. En natt viskar hon plötsligt i mitt öra:
”Vad hette fågeln?”
”Vilken fågel?” viskar jag tillbaka.
”En fågel… som hette Roger…”
”Då heter den kanske Roger”, föreslår jag.
”Mm”, svarar hon och fortsätter sova.

6. Några nätter senare är det dags igen. I sömnen upplyser hon mig om följande slutsats:
"Om man häller vatten på Saturnus, då kan man åka skridskor där."

7. Hon har hunnit sova en bra stund med mig vaken intill.
”Yo!” väser hon plötsligt – och så blir hon tyst.
En stund senare kommer nästa replik från ingenstans:
”Är det du som pulserar?”
”Det hoppas jag att vi gör båda två”, svarar jag förhoppningsfullt.
”Mm”, säger fästmön och sover vidare.

Vi kommer få ett intressant liv tillsammans.

 

 

Publicerat