Du är här

2014-08-29 - Utställning
  • Andrea Schnell suddar fram känslofyllda ansikten. Foto: Håkan Nordström
  • Foto: Håkan Nordström
  • Babsi Daums texter om moln, i ett moln. Foto: Håkan Nordström
  • Linjen visar sig subtilt som utgångspunkt i Gerlinde Thumas halvtransparenta bilder av elefanthud. Foto: Håkan Nordström
  • Under Cover av Flora Zimmeter. Foto: Håkan Nordström
  • Larissa Leverenzs surrealistiska verk. Foto: Håkan Nordström
  • Tredimensionella vävar bakom glas av Helga Cmelka. Foto: Håkan Nordström
  • Helga Cmelka, Larissa Leverenz, Babsi Daum, Andrea Schnell och Flora Zimmeter är fem av de sex konstnärerna som ställer ut. Frånvarande på bilden är Gerlinde Thuma. Foto: Håkan Nordström

AUT-Line

Pythagoras sats, elefanthud och människans sökande efter identitet är några av de ämnen som utforskas i ”AUT-Line / Sextett Österrike”. En utställning som sätter linjen i fokus.

Med start och vernissage i morgon, lördagen den 30 augusti, ställer sex österrikiska konstnärer ut på Örnsköldsviks museum och konsthall.
– Det är en lek med linjer som är den gemensamma nämnaren, men vi har alla tolkat den på olika sätt, säger Helga Cmelka och berättar att de sex konstnärerna alla tidigare arbetat tillsammans i olika konstellationer.
Själv har Helga inkorporerat linjen i sina tredimensionella verk med bon knutna av ståltråd i varierande grovlek och storlek och de vävar som manipulerats, dragits och sytts för att skapa ett mönster som påminner om ådringen på ett träd.
– Linjen är där, men den är sydd, inte ritad, förklarar Helga. Jag är skulptör och arbetar med både objekt och tryck, men generellt i lättare material som papper och tyg.
Skulpturer av just papper ligger även Babsi Daum nära. Genom att rita på transparent papper över raster där hon följer prickarna i olika riktningar har hon skapat mönster baserade på olika rytmer eller melodier – en för varje remsa i den skira vägg som hänger högt i utställningslokalen på Örnsköldsviks museum och konsthall. Genom att låta pennan dansa över varje vikt kvadrat i den valda rytmen som alltid tar åtta steg men varje ny gång i nya riktningar, skapas på varje bård unika mönster.
Även i det verk som ligger på golvet har Babsi använt papper som arbetsmaterial, men i detta fall är det kvittorullar, inte silkespapper, som fått agera grund. På rullarna som formats till en skir och kurvig skulptur på golvet står citat om moln skrivna.
– Jag läser väldigt mycket litteratur och det präglar det jag gör. Böcker är inspirationen till väldigt mycket av det jag gör.

Flora Zimmeters ”Under Cover” är en samling bilder av vardagliga föremål som täckta med skyddsöverdrag ger intryck av temporära monument och som utmanar betraktaren att skapa egna bilder av det som ligger inunder – i utställningen i Örnsköldsviks fall; motorcyklar.
– Första gången jag såg det här var i en rosenträdgård i Wien där växterna hade blivit övertäckta med jutesäckar på vintern för att de inte skulle frysa. När man går omkring och ser de här trädgårdarna på vintern är det som att en skulptur är skapad och man vet inte längre vad som är där bakom. Det utmanar fantasin, säger Flora.

– Jag jobbar någonstans mellan objekt och tavlor – en hybrid, säger Larissa Leverenz om sina verk som är surrealistiska kollage på träpannå.
– Oftast ser jag någonting i en tidning och tänker att ”det är intressant”. Det kan vara någon liten detalj, som ett par ögon eller någonting annat som är spännande. Sedan bygger jag vidare.

Magkänslan är utgångspunkten i Andrea Schnells konst. I de verk i blandteknik som nu ställs ut har hon arbetat med bläck som blötts upp och de konturer av ansikten som framträtt har Andrea sedan fortsatt bearbeta med sudd för att plocka fram uttrycket i blicken på pappret hon arbetar med.
– De handlar mycket om själen, den kvinnliga själen. Kvinnan är viktig i min konst. De inte känslorna och symboliken.

Dela med dig av denna artikel på: