Hur stänkskydden i köket ska göras, och i vad, har länge varit en olöst fråga. Ett besök på Kakelcentralen för att leta efter små hexagonformade kakelplattor visade sig vara lösningen. Inte för att de hade små hexagonformade plattor som jag köpte, utan för att de hade en fantastisk utförsäljning och jag spårade ur.
Doften av stendamm som fastnade på min Acnejacka orsakade förvånansvärt mycket lustkänslor när jag rotade bland nyanser och strukturer. Där fanns samma gröna marmor (alpi) som jag velat ha i badrummet men valt bort på grund av pris och praktikalitet för 25 kronor kvadratmetern, mörkgrå sten för 75 kronor kvadraten, slipad marmormosaik för 150 kronor för samma mängd och ljus Carraramarmor i 10-centimeterskvadrater för 75 kronor kvadratmetern. Till slut stod jag rådvill i en hög av sten och funderade desperat på om det vore oförskämt att väsa som en drake åt ett mosaikletande par för att de skulle hålla sig borta från mina skatter.
I det läget uppmärksammade en expedit min situation och kom till undsättning. Vi pratade struktur, färg, användning och mängd innan jag valde att köpa all grön marmor (de hade bara en kvadratmeter 10 gånger 10 cm, en förpackning mosaik och några större plattor) bara för att jag ville ha dem och det var billigt, och fem kvadratmeter (allt de hade) av Carraramarmorn med grövre textur och plattor på 10 gånger 10 centimeter att använda i köket. När allt var lastat blev jag girig och började räfsa åt mig alla mörkgrå plattor (4 kvadratmeter) också och kvittrade någonting om att ”de blir bra till marmorfontänen”.
Jag tror aldrig att min bli varit så tungt lastad tidigare.