Krönikan: Brrrzzt!

Jag stirrar oförstående på de läppar som format ljuden och försöker avgöra om det är han eller jag som har fått en hjärnblödning.
”Du ska till Ryssland, eller hur?” tillägger han och ler.
Jag skrattar nervöst och springer därifrån innan han gör fler försök att snacka ryska med mig.
När det är dags för ombordstigning formar sig två köer, en högerkö och en vänsterkö, som sammanstrålar i en gemensam slutstump enligt blixtlåsprincipen. Vid dockningspunkten stannar jag till för att släppa förbi kvinnan i vänsterkön, men hon har något på hjärtat.
”Brrzzzt brrzzt!” säger hon, och den här gången betyder det antingen ”efter dig! ” eller ”har du sett min räksallad?”. Jag chansar på det där första och tränger mig före.

Inne i planet misslyckas jag med att sätta mig där jag ska, för det sitter en trevlig tjock tant där.
”Ursäkta”, säger jag, ”men jag tror att det här är min plats.”
”Brrzzzt brrzzt!” svarar tanten entusiastiskt och viftar med armarna på ett sätt som verkar betyda ”Träng dig förbi och sätt dig vid fönstret!”.
Så det gör jag, lydigt och utan knot.

Väl framme på hotell Dostoevsky i Sankt Petersburg har jag förlikat mig med sanningen:
Från och med nu befinner jag mig i språkligt vacuum.
Jag är omgiven av 140 miljoner främmande tungor – och allt de säger låter som ”brrzzzt brrzzt!” i mina öron. I tysthet börjar jag öva på mina ”da”, ”njet” och ”spatsiba”. Med tanke på Ukrainakrisen är det ju tveksamt om jag nånsin blir utsläppt ur landet igen, så det är nog lika bra att kasta bort svenskan helt och hå…
”Jaså, då var vi framme!”
”Trevligt, trevligt!”
”Vilket rum hade du?”
”Var fan ligger baren?”

In genom hotellets portar dundrar en hel busslast snacksaliga svenskar. De är medelålders, på språng, på semester – och på lyset.
Plötsligt fylls foajén av mer svenskbabbel än jag hört i Sverige på hela året, och plötsligt känns all vår ryssrädsla totalt obefogad. Varför ängslas vi för att ryssarna skulle invadera oss?
Uppenbarligen hann vi först.
Vi har invaderat med buss – ett 55-sitsigt schabrak med texten ”Jörns resor med guide” – och skickat vårt mest avskräckande vapen:
Fulla 55-plussare från Skåne.
Efter fem minuter i deras sällskap lär varje vettig ryss bäva inför tanken på att sätta sin fot i det land som producerat sådana fasansfulla filurer.
Tro mig: Vi kan sova lugnt.