Efter att ha plockat undan, dammsugit, slipat golvet med en spackel och sandpapper, dammsugit igen, borstat väggarna med en mjuk sop, torkat väggarna med en fuktig trasa och dammsugit igen var det dags att börja måla. Glad i hågen efter månaders väntan på att få göra någonting roligt (vilket jag inte anser att vi gjort sedan vi lade tak och byggde loft) satte jag i gång.
Samma grå nyans, NCS S 4000-N, som vi redan målat i tvättstugan. Det kändes som ett ganska säkert val. Dessutom hade vi målat en testburk på en gipsskiva och flyttat runt den så gott det gick i det överfulla rummet för att se hur färgen såg ut i olika ljus och på olika platser. Det såg okej ut. Ingen drömlösning, men en som borde fungera i alla rum och med alla andra grejer.
Väl på plats på väggen i köket såg den dock annorlunda ut. Inte så otroligt annorlunda, men i stället för att upplevas som neutralt grå såg den blå ut. Ganska tydligt blå dessutom. Blålila. I alla typer av ljus. Helt plötsligt blev allt blått. Den grå nyansen vi ska ha på luckorna (som faktiskt är lätt brutna i blått) såg naturligtvis ännu blåare ut på provet och testpappret med den blågröna färgen för sovrummet likaså. Kombinerat med den mörkblå tonen vi ska ha i klädkammaren blev tanken på dessa väggar överväldigande. Jag föreställde mig att jag drunknade i ett blått hav av färgval och ångest.
Jag målade en vägg till för att se om det blev bättre, men det bara förstärkte intrycket.
Tack och lov kom personalen på Harjus till undsättning igen och jag skickades hem efter ett kort besök med en provburk i en nyans som det går att bryta om min gamla till. Nu ska vi se om det blir bättre.