Väggen mellan sovrummet och klädkammaren har varit ett trevligt sidoprojekt mellan spackeldragningarna och slipningarna. Jag har dock en svag misstanke om att vi inhalerat lite för mycket av det vita guldet. Om inte mina spackelmustascher och det faktum att jag de senaste veckorna vaknat med spackelgegg i mungiporna varit nog för att indikera detta så har även våra hjärnfunktioner försämrats. Vi fick på något sätt 75 plus 75 minus någonting att bli större än det faktiskt blev. Därmed gav de skjutdörrar vi installerat i den vägg vi byggt inte den öppna känsla vi ville uppnå, utan bara trång 120 centimeters passage.
Ett svagt och trött ögonblick övervägde vi om vi kunde tänka oss att leva med det och att vi kanske skulle vänja oss så småningom. Bara fortsätta bygga och låtsas som ingenting. (Till saken hör att jag precis insett att den grå färgen vi köpt 26 liter av gav en blålila ton på väggen som vi inte sett när vi målade den i tvättstugan, så vi var redan ganska leda. Jag återkommer till detta när jag löst problemet.)
Naturligtvis rev vi väggen och började bygga upp en ny. Även om det tog emot just då är det bara en dags extra arbete och mycket enklare att göra om i ett tidigt skede.