Ursprungligen var tanken att ha mässingsblandare i såväl badrum som kök med mysig och mörk bakgrund. Efter att ha snålat ur gällande mässing i badrummet (ohyggligt dyrt med dusch- och badkarsblandare i modern stil med den ytan) och satsat på det ytterst prisvärda vita kaklet för alla vägar kände jag mig estetiskt vilsen. Sen blev jag dessutom perplex angående kökets sammansättning. Eftersom vi inte längre kunde ha det golv vi ursprungligen planerade (se ett tidigare inlägg) och nu kör på valnöt så kände vi oss tvungna att ha valnöt även som bänkskivor. Med så mycket mörkt trä blev det lite mycket med även en bardisk i materialet, så vad skulle vi ha där istället? ”Kanske mässingsplåt på MDF? Ja, kanske det ja”, trallade jag hysteriskt för mig själv medan jag stressade upp mig mer än nödvändigt.
Till ekvationen lades det faktum att mina generösa föräldrar i födelsedagspresent i höstas lovat att ge mig en diskbänk med hoar i rostfritt stål när det skulle bli dags för kök. Lägg till att maken förälskat sig i kökshandtag i mässing som i så fall skulle se lite udda ut mot det rostfria. Vår plan att lösa detta genom att fästa en tunn valnötslist på diskbänkskanten blev starkt ifrågasatt av Johan på Beijer som sa ”nej, det är en dum idé”, varpå vi sa ”men…” och han avslutade konversationen med ytterligare ett ”nej”.
Det var i detta huvudvärksframkallande tillstånd som Grottesco kom till oss. Med sin brutala charm och självklara ta-plats-attityd binder köksblandaren från Tapwell ihop hela köket och plötsligt känns lösningen självklar: Golv och bänkskivor i valnöt, stommar från Ikea, spårfrästa luckor från Superfront i rutmönstret blocks och den mörka nyansen thunder grey med handtaget holy wafer i mässing, en upphöjd bardisk i mässing och en diskbänk i rostfritt stål med en tronande, blänkande blandare – Grottesco.