Du är här
Poesi & Noveller
Jag hade världens bästa vän som hette Therese, och jag världens bästa kille som hette Tom. Jag måste ha haft världens bästa liv också. Tills dom svek mig.
Jag slängdes in i dörren bakom mig och föll ner på golvet. Ingen brydde sig, ingen. slog igen mina ögon och försvann in i tystnaden.
Du tog min hand och gick ner på knä och sa de orden jag alltid velat höra.
Du var en ängel från himlen som hade kommit för att rädda mig. Du var för ung, för ung för att bara försvinna.
Det kunde ha varit vem som helst. För dom kräken VAR det vem som helst. Men för mig För mig var det min lillebror.
Det var som att vakna upp från en dröm, en dröm som ingen annan skulle förstå. Det värst var att det var verkligheten.
Du lyssnar alltid när jag vill dig något,
jag vet att du alltid finns för mig.
"Men ju mer tiden gick och jag fick träffa dig,
insåg jag hur mina känslor för dig steg..."
Du känner nog igen dig då jag säger att motvind inte hjälper dig framåt. Men hur länge kämpar du emot den? Josefine Malmborg tycker till.
Klockan ringer. 08.00. Fyra timmar kvar. Hon spärrar upp ögonen. Lyssnar. Väntar. Väntar, men på vad? Hon tar ett djupt andetag och andas sakta ut.
Nu stod jag här igen. Allt var precis som förra året. Solen lyste, lukten utav stalldjur fyllde stället och tjattret ifrån människoskaran på andra sidan tältet tystnade sakta.
"De andades tungt och stod tätt intill varandra. Ett bank hördes på dörren och handtaget trycktes sakta ner, de hörde hur någon pratade utanför dörren, det var en manligröst..."