Örnsköldsvik

Annorlunda teater väckte debatt

Vad gör du om du står i kassan på en butik och fyra fulla ungdomar klampar in för att snatta chips?<br />Det var en av de frågor som fick redas ut i praktiken när det anordnades forumspel på Arken.

Ett forumspel kan i korthet beskrivas som en interaktiv teater, där åskådarna inte bara tittar på utan också ska pausa scenerna och kliva in i handlingen när de ser något som behöver ändras.

Ett sådan teater på temat alkohol och tobak var vad Nolaskolans teateresteter spelade upp klockan elva på torsdagsförmiddagen i arkensalen Skeppet.

I publiken satt elever från handels- och administrationsprogrammet;  tonåringar som om några år själva riskerar att råka ut för samma saker som forumspelets arma praktikant.

– Det är viktigt att vi arbetar med de här frågorna, säger kommunens folkhälsosamordnare Birgitta Edin-Westman.

Forumspelet är en del i utbildningen för detaljhandelspersonal och involverar såväl kommunens förebyggande resursenhet som polisen och de ovan nämnda eleverna från Nolaskolan.

 

Scenerna utspelade sig i en kiosk där den nya kassörskan råkade ut för alla tänkbara plågoris bland besökarna:

En 14-åring som vill köpa cigaretter, två ölsugna tonåringar som ljuger om sin ålder, en raggarwannabe som köper ut sprit åt minderåriga tjejer och en berusad mamma på väg att köra rattfull. Samt, sist men inte minst, en hord fulla tonåringar som börjar tömma butiken på snaskvaror.

 

– Några från kommunen hörde av sig efter att de sett oss göra en annan teater. Vi fick bygga upp handlingen ganska fritt runt det här temat, berättar Tove Näsman som enligt egen utsago spelar ”en riktig fjortis”. Hon var en av sex skådespelare och gjorde inte livet lätt för scenens kassörska Jennifer Lindahl.

– Det gick bra, men det var jobbigt! säger Jennifer när hon pustar ut efter teatern. Jag fick ju göra ganska mycket själv … (skratt).

 

Handelsstudenterna var nämligen väldigt ovilliga att själva äntra scenen . Däremot drog de sig inte för att säga åt Jennifer hur hennes karaktär borde göra istället.

Särskilt den avslutande snatteriscenen väckte en häftig diskussion – och det var förstås precis vad arrangörerna hade hoppats på.

– Det här handlar om ungdomar som talar med ungdomar, säger Birgitta Edin-Westman. Jag tror att det är en nyckelfaktor för att nå fram med budskapet.

Publicerat