Även om barn och ungdomars sätt att umgås digitalt känns
främmande för många vuxna gäller det att sätta sig in i hur de använder sig av
den nya tekniken i sin vardag. Internet är bara ett annat medium, inte en annan
värld.
Först och främst ska man behandla barnens närvaro på nätet på samma sätt som man bemöter andra aktiviteter, säger Johnny Lindqvist. Många undrar hur länge de ska låta barnen sitta vid datorn. Men det är inte så komplicerat. De flesta har regler för när man ska komma hem på kvällen, hur länge man får vara ute och spela fotboll och när man får äta godis. Se inte nätet som någonting annorlunda.
En sak föräldrar ofta gör är att de pratar om det på fel sätt. De frågar vilka sidor barnen varit på men förstår ingenting av svaret. Istället är det bättre att fråga vem de pratat med. Om barnet snackat i telefonen i tre timmar skulle man inte fråga vilket nummer de ringt.
Johnny tycker inte att det är barnens utan de vuxnas attityd som måste förändras. De måste hänga med och hålla sig uppdaterade om vad deras barn sysslar med. Och visa intresse.
Ungdomars internetanvändande skiljer sig från vuxnas. Medan den största delen av vuxnas nättid ägnas åt att surfa på redaktionella webbsidor är bloggande och communitys den arena som ungdomar framförallt använder sig av. Det är en social del av nätet där de läser om andras liv och berättar om sina egna.
Vuxna varnar ofta barn för att inte lämna ut känslig information. Men den information man talar om är inte den som är riktigt farlig.
Barnen blir tillsagda att inte berätta vad de heter, vad de har för personnummer eller lämna ut telefon och adressuppgifter. Men information om vilken skola barnet går på, snack om fritidsintressen, bilder på familjen och kompisarna samt all annan vardaglig kommunikation på bloggar och olika forum kan ge en tydlig bild av barnets intressen. Sådan information kan säga mycket mer om barnet än ett personnummer kan göra. Om han eller hon känner sig ensam, var de ska åka på semester eller om det är stökigt i relationen med föräldrarna.
Att fel personer får veta intima detaljer i barnens liv behöver inte nödvändigtvis leda till trakasserier från främmande människor, utan kan lika gärna leda till mobbing från skolkamrater som listat ut vem man är eller att man luras att strippa framför en webbkamera. Om man pratar med barnen om vad och var de lägger ut uppgifter blir det lättare för dem att skydda sig.
Man kan begränsa bloggar och communities så att bara de man själv vill kan se dem. Alla behöver inte se allting hela tiden.
Men man ska inte glömma att nätet har många positiva sidor. Man lär känna människor man annars aldrig skulle träffat och kan skaffa vänner med liknande intressen. Dessutom kan det vara en tillflykt för de som lever i utanförskap och datoranvändandet lär barnen att skriva.