Non Leung är en mysig och harmonisk by med gröna gator i ett rutsystem. Husen ligger tätt efter varandra utmed de gröna gatorna. Grannarna vandrar mellan husen och äter lunch hos varandra eller bara pratar om ditten och datten.
Här råder ingen extrem fattigdom men inte heller något överflöd. Människorna här har precis vad vi människor behöver för att leva ett gott liv; en bra bostad, mat på bordet, nära till släkt och vänner. Om Astrid Lindgrens skulle ha valt att skriva boken Barnen i Bullerbyn i en thailändsk kontext så skulle hon mycket väl kunna valt att låta den utspela sig i Non Leung.
Även om människornas liv i Non Leung på många vis kretsar kring samma ämnen som våra liv i Sverige familjen, arbetet, vännerna, vad ska vi äta till middag och så vidare så är det en hel del saker som är annorlunda i jämförelse med mitt vanliga liv i Sverige.
Till exempel består min säng av en fyra centimeter tjock madrass som ligger på golvet. När jag lägger mig på den trycks den ihop till en halv centimeter.
Hemma i Sverige älskar jag att ligga och sola på Bohusläns hårda granitklippor på somrarna, så när jag irriterar mig på min hårda säng brukar jag försöka drömma mig bort till en härlig sommardag. Det fungerar så där, sängen känns lika hård men nu börjar jag vänja mig.
Vid fyra-femtiden på morgonen brukar jag vakna av att familjens tupp står och galer i hönshuset på baksidan av huset. Den stora väckningen kommer drygt en timma senare när det är dags för bychefernas dagliga samhällsinformation.
På flera platser i Non Leung finns det stora högtalare uppsatta på stolpar. Tre högtalare är placerade 20 meter från mitt sovrum. Strax efter klockan sex på morgonen slår de på hög musik som definitivt får människor att vakna. Det riktigt dånar ut över bygden.
Musiken följs utav en man som berättar vad som är på gång i byn idag. Kanske är det någon viktig person som kommer på besök och byborna ska förbereda sig eller så kan det vara någon generell information som gäller gummiträden.
En sak är säker. Det finns ingen i Non Leung som missar den här informationen även om de så skulle vilja.
I mitt nya hem har vi ingen vanlig dusch utan istället har vi ett stort kar i badrummet som vi fyller upp med vatten. När det är dags att duscha tar jag skopan och fyller den med vatten och öser över mig.
Det finns bara en temperatur på vattnet kallt. På morgonen är det fruktansvärt och på kvällen helt underbart. På morgonen står jag med skopan i handen och räknar till tre innan jag kastar det kalla vattnet på kroppen. Jag lovar att man vaknar fort! Den första skopan är alltid värst.
Även om vattnet är kallt och det kan vara svårt att skölja ut schampot är jag säker på att jag kommer att sakna att skopa vatten över mig när jag kommer till Sverige. Det ger en otroligt skön känsla av frihet.
På kvällen brukar vi bland annat titta på king news kungafamiljens egna nyhetsprogram på tv. Just nu är kung Bhumibol Adulyadej inlagd på sjukhus och hela nationen oroar sig för hans hälsa. I år ska han fylla 83 år.
På tv visas hur människor från hela landet vallfärdas till sjukhuset för att visa sitt stöd. Som svensk är det svårt att förstå hur betydelsefull kungen är för det thailändska folket. Även om kungen inte har någon lagstiftad makt så har han ett otroligt inflytande på stabiliteten i landet. Ibland oroar jag mig för vad som kommer hända i Thailand den dagen då han inte lever längre. I alla thailändska hem finns det åtminstone ett foto på kungen och drottningen. Min familj har tre; ett på verandan, ett i vardagsrummet och ett det buddistiska altaret på övervåningen.
Mina föräldrar försörjer sig på att odla ris och sälja gummi som de får från sina gummiträd. Nu är det torrperiod i Thailand och därmed lågsäsong inom jordbruket. För att få en extra inkomst har flertalet människor en hobbysysselsättning vid sidan om sitt ordinarie arbete. Min mamma och pappa tillverkar soppborstar som de sedan säljer vidare till återförsäljare. Andra väver bambumattor och odlar silkesmaskar.
För varje sopkvast de tillverkar får de mellan 30 och 50 baht vilket motsvarar 8 till 12 kronor. Det är inte mycket pengar med tanke på att jag vet hur mycket arbete det ligger bakom varje kvast.
Varma hälsningar
Ida