Det var länge osäkert ifall franske superviolinisten Gilles Apap kunde komma till länet, på grund av flygproblemen. Men han kom tack och lov för det! För maken till musikalisk underhållning får man leta efter, mycket länge.
Efter att Nordiska Kammarorkestern Sundsvall inlett med Bach smyger sig Gilles Apap in via en sidodörr, spelandes. Och de som bara trodde att Örnsköldsviks Musiksällskap bjöd på klassisk musik i sina arrangemang fick tänka om. Här handlar det om irländska jigs och reels.
Sedan drar han igång orkestern i Mozarts violinkonsert nr 3, i en version som Mozart själv förmodligen skulle ha älskat. Kadenserna, de små solonumren som bryter in här och var, fylls med betydligt mer än klassiska tongångar. Keltiskt, jazz, indiskt och till och med lite blues. Dessutom visslar han nästa lika bra som han spelar fiol.
Gilles Apap ser verkligen ut att älska det han gör. Han går omkring på scenen och in bland musikerna i orkestern. Ibland ser han ut att leta i luften efter en speciell ton, han blickar uppåt och går upp på tå och när tonen han söker kommer verkar han nästan själv förvånad.
Man får känslan av att det här inte är en musiker och hans instrument, Gilles Apap och fiolen tycks nästan vara en och samma organism.
Efter paus går han in och spelar lite i skymundan under Prokofjevs klassiska symfoni op. 25, men som extranummer drar han med sig orkestern i fartfyllda dansnummer.
Men frågan är om det inte blir som allra roligast alldeles i slutet, när han bjuder upp ungdomarna i världsmusikorkestern Mittfolk och svänger loss i ett härligt irländskt folkmusikparty. En fest som han aldrig tycktes vilja avsluta. Mittfolk är ett projekt som drivs av Scenkonstbolaget Musik och består av ungdomar från Västernorrlands län.
Ett enda minus: konsertlokalen Nolan var bara fylld till en tredjedel. Ni som inte var där är att beklaga.
Musik
Makalös violinmästare
Gilles Apap bjöd på total musikunderhållning när den är som allra bäst.
Publicerat