Landsjörittens bana tar ungefär en och en halv timme att ta sig runt och innehåller tio stationer där häst och ryttare sätts på prov. Som station nummer ett där ryttaren ska ta ett rep som sitter fastknutet i en säck och dra säcken efter hästen längs med marken ett visst antal meter. Eller station två där ryttaren ska försöka förmå sin häst att ställa upp frambenen på ett traktordäck som lagts på sidan.
Det viktigaste är att hästen är lugn och trygg och har förtroende för ryttaren. Sen tror jag inte att det spelar någon roll om det är en shettis eller en ardenner, säger Yvonne Backman som engagerat sig i tävlingarna i flera år.
Landsjöritten startades av de fem entusiasterna, Leila Bäck, Sara Johansson, Birgitta Westin, Jenny Lundkvist och Annika Johansson för åtta år sedan och tävlingen har genomförts i strålande solsken varje år sedan dess. Det vill säga varje år fram till i år. De senaste dagarnas ihållande regn har gjort marken mjuk och redan efter de första åtta ekipagen är den vanligtvis så hårda vägen full av hovspår. Den vackra kuperade terrängen är täckt av sommarblommor, ljus grönska och inhöljd i en lätt dimma som söker sig ända ner mot den upptrampade marken.
Vid stationen döpt till propellern gör Johanna Nilsson Nordin på Jäger ett lyckat försök att dra runt en bräda, som påminner om en gungbräda, ett varv. Ena änden av brädan har ett handtag som ryttaren ska ta tag i för att kunna snurra den runt i en cirkel, och i den andra änden sitter en stor vit rosett någonting som kan vara väldigt skrämmande för en häst. Det är långt ifrån alla som klarar uppdragen och endast en deltagare någonsin som klarat alla, berättar Yvonne.
Det ska vara lite svårt.