Trots detta så glömmer man alltid hur kallt det är när man kommer ut till stallet.
Hade bestämt mig för att rida ut idag, och är man envis så är man.
För det var nämligen både mörkt och kallt, men jag gav mig ut, mörkrädd som jag är, med ordentlig mängd reflexer på mig.
Så helt själva begav vi oss ut.
Länge var vi inte ut, med vi hann både möte en lastbil två gånger, en joggare som kom helt i mörkret och ett par farliga shetlandsponnier.
Nejmen om jag ska vara ärlig var jag nog mest rädd för sakerna, speciellt där där joggaren. Kunde ju hoppa på oss när som helst.
Men till det roliga med den här ridturen, testade att galoppera på honom idag och han kändes så fin. Trots att det bara blev några meter i varje galopp så tror jag att jag än en gång log tills munnen gick ett helt varv runt huvudet.