Sola solarium ska man inte göra, sägs det. Inte äta hamburgare och helst strips kryddade med jalapenos, vitlöksdressing och kaloridrypande smält cheddarost heller. Ännu mindre belöna sig själv för de fåtal timmar man arbetat med en massagedyna utrustad med två skönt roterande grejer för nacken innan den allra första första lönen hunnit nå bankkontot.
Nåväl. Det är precis vad jag gjort idag, och gissa hur bra jag mår där jag som pricken över i:et sitter och småsmuttar på mitt fjärde felaktiga val för ikväll; en rejäl gin och tonic att lugna nerverna inför hockeyn med.
Att dricka alkohol innan eller under matchen är det många som berättat vara helt värdelöst. Att spänningen, som man går till Fjällräven Center för att uppleva, inte blir densamma. Samt att stora delar av spelet liksom försvinner under de där nödvändiga pauserna som man efter ett ihärdigt öldrickande måste unna sig.
Nåväl (igen). Jag förespråkar inte överdriven nykterhet, inte överdrivet drickande heller. Och det var framför allt inte alkohol jag tänkte jag tänkte skriva om utan hur roligt det är att kunna unna sig själv vackra saker. Speciellt i färgerna rosa och vitt och i syftet heminredning.
Bortsett att jag bor i centrala Örnsköldsvik bor jag delvis - och som ni kanske redan förstått av det jag skrivit i ett halvstort samhälle strax utanför Umeå. Där äger jag ett litet hus som jag i det mån jag kan lägger ner all min tid och alla mina pengar på. Snart tio år har det gått sedan jag köpte det, och i brist på en renoveringsintresserad man har jag från att inte ens ha vetat vad en skruvdragare är utvecklats till en ganska så skruvdragarintresserad husägare.
- Kvinnor kan!! brukar en bekant till mig påpeka så fort jag åstadkommit något mer eller mindre beundransvärt i min stuga. Ett uttryck som jag inte riktigt vet vad jag ska tycka om för alla kan, om de vill men som gör att jag gärna sträcker på mig lite extra. Beröm är kul att få, vanebildande dessutom, och resultatet av ett egenhändigt arbete (med eller utan fusk) är alltid roligt att skåda.
Jag sitter och tittar på hockeyn samtidigt som jag skriver. Åtta minuter är det kvar till tredje periodens början. HV71 heter motståndarna och antalet mål för båda lagen är noll. Det skulle verkligen vara roligt att se en match live, det var länge sen sist jag upplevde svensk elitseriehockey på riktigt. Senast var det i Danmark, i staden Herning, och det börjar bli ett tag sen, det med. Med en öldrickande publik, tändare och tomtebloss och fullt tillåtna utomhusrökpauser mellan perioderna gick min tid åt att förundras över åttiotalskänslan istället för att titta på den målsprutande matchen!!!
Men som sagt, detvar ett bra tag sen. Numera gör jag det mesta jag gör via internet vilket även inkluderar spanandet på hockeyspelarnas jakt efter pucken. Åttiotalskänslan existerar inte i mina hem; de präglas, bortsett från den lantligt inspirerade inredningen, av högblanka, sladdförsedda saker som får plats i ryggsäcken.
Nu blev det Modo-mål så jag ska passa på att smita ifrån tangenterna och visa min sambo hur glädjeskutt i morgonrock går till :)