Pia M

Listan

De enda punkterna som står under rubriken Drömprinsen är att han helst ska se ut som Hasse Jonsson och inte vara allergisk mot hundar ... .

Efter en flera år lång semester från arbetsplatsen är det vid en comeback viktigt för alla att uppdatera sig om vad som hänt under tiden.

“ – Har du kvar samma kille?!!” är en fråga som dykt upp ett par gånger och som jag naturligtvis nickat ett ivrigt JA på.

Ofta har den som ställt frågan sett lite fundersam ut, något som förvånat mig en hel del … för så ofta har väl jag inte börjat om mitt liv … men för några dagar sedan fick jag förklaringen till det. Samtidigt som den äldre mannen räknade dagarna fram till sin pension, passade han även på att räkna upp punkterna på den lista som jag innan mitt försvinnande skapat; listan på hur den perfekta mannen skulle vara.

“ - Ja, det var ingen dålig lista … och saxofon skulle han också kunna spela. Medan du låg i skumbadet. Gör han det, din sambo?”


 

Ja det var tider det.  Tänka sig vad man kan förändras på en sådan kort … eller egentligen en ganska lång tid. Jag kände mig så ung då, och jag var till den raka motsatsen för idag fullkomligt nöjd med hur min krop såg ut  och vem jag var. Framför allt så var jag mera långhårig eftersom jag inte än hunnit ge mig på mina experiment med permanent- och blonderingsmedel där resultatet var, inte helt oväntat, katastrofalt. Två cider och en sax en fredag kväll slutade det testet med, och två centimeter kvar av mitt tuggummiliknande hår är vad det taskiga slutresultatet blev. Aldrig mera hemmagjorda hårfärgningar för min del … .

Idag känner jag mig så mycket mognare. Att vätesuperoxid inte är något att leka med har jag lärt mig, så som jag lärt mig många andra grejer som jag inte ägnat alltför mycket uppmärksamhet åt tidigare. Jag saknar den flamsiga tjejen som jag var, men men ... jag antar att verkligheten och åldern har hunnit ikapp mig ... och min rumpa, den som då rymdes i ett par tighta jeans, den håller snart på att springa om mig ... .


 

I samma ålder som jag skulle han vara, blivande mannen min. Inga barn fick han ha, för småbarnsansvar ingick inte i mina planer; inga underliga ex-flickvänner fick ingå i paketet heller. Att han skulle kunna arbeta med händerna var ett måste; jag bodde ju ändå i ett eget hus där en vaktmästare inte ingick i priset jag betalat för det, och att äga ett körkort med minst en B-behörighet var också ett plus. Självklart skulle han ha ett arbete att gå till och att våldssupa eller knarka fick han definitivt inte göra.

Och som sagt, han fick gärna spela saxofon medan jag tinade upp min frusna kropp i ett hett bad.


 

Lustigt nog så stämmer inte mycket av innehållet på min önskelista på min sambo. Nej, nej, missförstå mig inte, jag är mer än nöjd med min “Dr K” trots att han inte spelar något blåsinstrument – och en optimist som jag är, är jag tacksam över att han inte gjort sig besväret att börja öva heller.  Jag menar bara att det ibland inte alls blir som man tänkt sig. Och att lösningen inte alla gånger ligger i att försöka ändra på någon annan utan hellre börja med att granska sig själv.  Jag har gjort det, insett att jag måste laga mina trasiga element själv – och jag har skaffat mig saxofonmusik till min mp3:a. Till råga på allt kan jag dessutom skryta med att jag blivit riktigt duktig på vaktmästarsysslor med allt vad det innebär. Och så har jag kortat av min lista betydligt; de enda punkterna som står under rubriken Drömprinsen är att han helst ska se ut som Hasse Jonsson och inte vara allergisk mot hundar.

*Glad grimas* .


 

Hur det sen känns att ha förvandlat sig från drömtjejen till drömprinsen är en helt annan fråga, och det är i de tankarna jag sitter just nu där jag laddar upp med chokladbollsmet inför arbetsdagen (japp, jag struntade i att rulla den till söta, pärlsockerdekorerade bollar och slevar i mig direkt från degbunken. Undrar om det finns fler än jag som gör så!!!).  Är det inte alltför många stopp efter busslinjerna jag ska köra, hinner jag kanske skriva ihop ett litet “facit” på mina funderingar som jag kan publicera när jag hittat hem igen.

Ikväll blir det en ganska sen kväll igen, och en tisdag är det. Det innebär att det borde vara ganska lugnt ute på stan, så vitt jag vet har inte folk någon anledning till att festa till ikväll. Jag hoppas att tiden kommer att gå fort, jag ser fram emot torsdagen och fredagen, mina lediga dagar som enbart har tänkt fylla med shopping och kaffedrickande ute på stan :)

Publicerat