I brist på annat vettigt göra har jag i eftermiddag grävt fram min stora, rosa resväska och attackerat det berg av plagg som på något sätt hamnat på klädkammargolvet. Anarki råder och i ett kort ögonblick känner jag ingenting annat än en stor skräck inför det väntande sorterandet. Logiskt nog har sommarkläderna som jag söker alla landat på samma ställe, längst ner och längst in, och letandet efter det jag under semestern ska drapera mig i blir inte så långvarigt. Krypande på alla fyra börjar jag förberedelserna för min utlandsresa.
Thailand har jag besökt många gånger. Faktiskt så pass många gånger att jag skäms lite för att ange den exakta siffran. Låt oss istället nöja med att prata om ett ensiffrigt tal, liggande strax under tio. Och om det spelar någon roll så kan jag i samma veva säga att jag skrapat ihop antalet resor på mindre än två år. Det är det som gör det så fruktansvärt pinsamt ... att erkänna. Att man plågat sig med flygresan åh herregud alldeles för ofta.
Vad jag gjort där, i landet så långt borta?
Absolut ingenting, turistat, antar jag. Skrivit en hel del. Roat mig. Firat jul. Ridit elefant. Firat midsommar. Knaprat på kackerlackor och druckit nattliga bacardi breezers tillsammans med de hemlösa damer som jag under mina kvällspromenader gång på gång träffat på och smått lärt känna. Och shoppat naturligtvis, ett par förfalskade Foppatofflor som nött sjuhusets korridorer under en ganska lång tid. Nu klagar min sambo över bristen på skosula och där har ni anledningen till vår nya resa ;) . Undrar förresten vad det var med det där pratet om att Foppatofflor inte fick användas på sjukhuset?!!
Ikväll har jag provat mina kläder, och till min stora glädje kommer jag fortfarande in i dem!! Alldeles svettig blev jag av den ansträngningen och tanken på att ta mig ett bikinivarv runt huset känns lockande. Tror inte någon skulle se det ens, det vita tyget tillsammans med min vita hud fungerar bra som en kamouflage i vinternatten.
Där jag står i min H&M-bikini framför badrumsspegeln och ojjar mig över allt det där som liksom hänger utanför nederdelen slår det mig att trots att jag inte är världens smalaste människa, så att säga, så har merparten av de västerländska turisterna vart av en betydligt större sort. Lika glad har jag blivit varje gång när jag sett en bredare rumpa köra om mig på trottoaren. Fast så får man nog inte säga absolut inte skriva utan bara tänka.
Vid poolen, där jag speciellt under lågsäsongen med sina oväntade regnskurar älskar att häcka, där ser det annorlunda ut. Där är det inte de svajande palmbladen som ger en svalkande skugga åt de som för mig verkar som modellvackra soldyrkare utan snarare mitt dallrande utanförhäng som än en gång hoppat utanför det tillåtna området. Och trots att jag alltid fått höra att man inte får stirra på andra, kan jag inte låta bli att fascineras över alla underliga och totalt oblyga positioner som människor kan inta för att undvika de där oönskade, bleka fläckarna på kroppsdelar som jag inte ens funderat på att låta skåda solens ljus.
Kring de stora hotellens pool och bar områden är det jag som står för komplexägandet. Fast dö-cool som jag är, skulle jag aldrig någonsin ens drömma om att visa min osäkerhet öppet. Istället maskerar jag mig bakom en fasad av kaxisism och kan nog periodvis uppfattas precis lika vulgär som Sally Spectra. Faktiskt så känner jag mig litegrand som hon, både till utseende och sätt. För er som inte sett på Glamour så tjaa synd ;)
Nej, man ska vara stolt över sig själv. Jag är det, speciellt över mina glasögon och min rosa resväska som rymmer hur mycket packning som helst. Allt från snabbkaffe till strykjärn har jag med mig; jag är en sån typ som vill veta att jag klarar mig oavsett vad jag hamnar i för situation. Och de där två sakerna är faktiskt bland de viktigaste som finns.
Jag ska se till att fortsätta med det jag höll på med, ville bara säga ett HEJ åt er som läser min Sjuan-blogg :) .
Ha en trevlig helg, själv ska jag köra imorgon :)