Man kan bli mörkrädd för mindre

När man blir uppdaterad med senaste nytt ifrån ponny-sm i helgen som gick på strömsholm, känner man nästan för att blunda.
Att höra att av 41st startande så är det 4st felfria.
Som alltid då börjar det klagas på banbyggaren, men han har egentligen bara gjort sitt jobb.

Han har byggt en SM-bana, men folk verkar ha glömt vad det innebär.
Jag tycker det är tragiskt när man ser på ponnytävlingar nu för tiden. Ungarna kommer in galopperande på banan, i redan för hög fart, när startsignalen går så gasar dom ännu mer, hoppar kanske 2-3 hinder, sedan nitar ponnyn, för att det går för fort, men innan ponnyn ens har hunnit stanna har den börjat resa och ställa sig på bakbenen, för det vet att den har gjort fel, och den vet att det kommer få spö.
Såklart får den spö, den får både spörapp och sporrar intryckta i sig, samtidigt som det slits i pessoabettet där deltat är satt på nedersta ringen, "för att ponnyn är het".
Samtidigt utanför staketet står ryttarens mamma och skriker: MER GALOPP!
När ekipaget sedan kommer ut från banan så grinar barnen och mamma springer genast fram och säger vilken dålig och dum ponny dom har. När det i själva verket är en underbart snäll ponny, som inte hoppar för den vet att det kommer gå åt skogen.

Sedan kommer barn där på 10år med sina hästbussar som står fullastade med ponnier för hundra tusentals kronor, och utrustning som är värd mer än man kan drömma om.

Ponnymammorna som står på framridningen och skriker åt barnen att dra mer i innertygeln för att ponnyn inte går i form, och ovanpå sitter barnen och gråter. Det är alltså dagen innan du går in och kanske rider ditt första SM.
Och tyvärr är detta allt för ofta en del av verkligheten.



Självklart finns det mycket fina ponnyekipage ute i vårat avlånga land!