Att det går att spela mer än psalmer på kyrkorgeln har Tommy Jonsson bevisat flera gånger med olika teman i sina orgelkonserter. I söndags var det dags igen under rubriken The history of rocknroll music en orgelodyssé. Och det var verkligen en musikalisk resa han tog oss med på.
Med start i Sacré-Coeur i Paris och Henri Mulets Tu Es Petrus ville Tommy Jonsson visa att det faktiskt är en hel del rock i gamla toccator. Från den berömda basilikan på toppen av Montmartre gick resan vidare till ett annat känt hus The house of the rising sun som The Animals fick en dunderhit med 1964.
Därefter visade Jonsson hur Procol Harum snodde Bachs Air som i deras version blev Whiter shade of pale innan han bjöd på ett intromedley med allt från Europes Final coundwown via Queens We are the champions , Tina Turners Simply the best, Deep Purples Smoke on the water och Van Halens Jump till Creedence Clearwater Revivals Proud Mary.
Han tolkade också Totos genombrottshit Hold the line och givetvis rocklåtarnas rocklåt Led Zeppelins Stairway to heaven, en riktig utmaning på orgel. Dessutom visade han att det fanns lite glamrock även i Bach när han spelade preludium i D-dur.
Kan man spela rock så kan man spela ba-rock också, konstaterade Tommy Jonsson, som utnyttjade både den stora läktarorgeln och den mindre kororgeln där han bland annat fick publiken att klappa takten till gamla hits som Lets twist again, Oh Carol, Cotton fields och Rockin all over the world.
Lite sång på hans eget modersmål, skånska, hann Tommy också med i Vem får nu se alla tårar av Wilmer X innan han avslutade med kyrkans eget budskap kärlek i Beatles All you need is love. Och publiken stortrivdes.