Diskussionerna har varit många, frågorna fler..
Barnen har varit en del i processen från början, ingen lämnas utanför, alla får säga sitt, alltid.
Idag har min älskling,hjälte och bäste vän åkt till Afghanistan som fältpräst.
Ett kall som han känt under många år och som jag med stolthet och glädje delar.
Men visst är det med blandade känslor jag sitter här med vetskapen att han kommer sova i en trist säng med skitfula lakan..och framförallt, inte brevid mig.
I ett land som ligger långt bort och inte är den tryggaste platsen på jorden.
Och ändå känns det så rätt, det är dags nu.
Det finns fler hjältar här i Örnsköldsvik, Mikael Kerstis också, han kliver på planet samtidigt som min älskling. Men just idag vill jag lyfta fram en annan lite extra och det är Stina Kerstis, älskad fru till Mikael.
Att vara den som är hemma med små barn, i en ny stad, är i sig ett hjältedåd..Stina..Du är fantastisk och jag kan skatta mig lycklig som har fått lära känna dig! Du är, i sanning, en hjältinna!
Yngsta sonen pratar gärna om Mikael och pappa som Buzz Lightyear och Woody från Toy Storyfilmerna, (har ni inte sett dem, gör det..en vuxen har mycket behållning av dem..faktiskt..)
Hur de orädda och med en alldeles särskild vänskap ger sig ut på nya äventyr, för allt det dem tror på
Så med dem berömda orden från Toy Story ,skickar jag en hälsning till er alla..
Mot oändligheten..och vidare!!!!!