Vi har sett dem på film: Folk med robotutrustning inopererad i kroppen som (oftast) ger dem någon slags användbara förmågor. Bättre syn eller hörsel, mörkerseende eller fysisk styrka i klass med björnen Bamses.
Nyckeln till den tekniken handlar om hur man ska få celler och elektronik att begripa sig på varandra men redan i fjol tog forskarvärlden ett stort steg på vägen.
Lyckade försök till kommunikation mellan människa och maskin gör att många framtidsvisioner plötsligt har blivit mycket mindre löjliga.
Om några årtionden kan jag mycket väl ha ett miniräknar-chip i skallen som hjälper hjärnan att lösa svåra ekvationer med några millisekunders huvudräkning.
Vad hade jag inte gett för ett sådant chip under högstadiets mattetimmar?