Jag tycker inte om julen. All bök och stök och det eviga tävlandet om vem som gräddar den saftigaste skinkan driver mig till vansinne. Det årliga cirkuset är ingenting annat än pinsamt, och pinsamma äro alla de som ingenting annat strävar efter än att spräcka sina rekord i antalet inhandlade, svindyra julklappar.
För att få mig en anledning till att tacka nej till allt det som hör julen till, anmälde jag mig för arbete hela julveckan. Och arbete fanns det självklart gott om. Jag må vara lite konstig ... men att köra buss på lite sådär halv-hala vägar tycker jag är det bästa som finns. Där mellan varven, när man har en stund över för att titta på klockan, ja man känner att man lever.
Så gott som varje kväll, när trafikrytmen och människoströmmen lugnat ner sig, plockar jag fram min mp3:a med min thailändska språkurs på. Jag har hunnit till kapitel 25 av 30, och upptäcker mig ha en förmåga att förstå en hel del av det som jag ibland lite halv-diskret tjuvlyssnat på. Jag har överraskat mig själv med att lära mig bokstäverna med, något som kommit till stor nytta nu när vår avlidna resekompis fickvän börjat skriva till oss - på engelska till "Dr K" och på sitt eget språk till mig!!
Trots tårarna och tragiken i den sorgliga situationen har jag fått mig några skratt på de automatiska översättningsverktygens bekostnad. Att jag fick en utskällning när jag omedvetet kallade hennes pojkvän för ett FLÄSK förstår jag ha gjort mig förtjänt av när jag efteråt fingranskat det jag skrivit, och varför hon envisades om att i slutet av varje SMS tjata om BJÖRNAR har jag också fått grepp om nu. Googles översättningsprogram uppträder på ett ganska komiskt sätt mellan varven ... jag rekommenderar det om ni vill ha er ett skratt ... men inte gångerna avsikten är att trösta en otröstlig kvinna :) .
Året 2010 är snart slut, och jag har bestämt mig för att nästkommande år ska vara ett heltigenom bra år. Att blogga om tråkigheter och död är inte riktigt vad min avsikt varit, det har bara råkat bli så på slutet tack vare allt det oväntade som hänt omkring mig / oss. Det ska jag sluta med, med omedelbar verkan ... . Istället för att sörja kommer jag, så snart jag bokat flygbiljett, påbörja nedräkningen till min nästa ensamresa till Thai ... och jag kommer nog att tjata rätt ordentligt om renovieringen av huset, den som stannat av ganska ordentligt ... :)
Idag kommer vi att åka iväg till Umeå och det lilla samhället där huset / stugan står, med planen att åstadkomma ett litet mirakel i sovrummet. Pianot som jag tidigare pratat om (tror jag) står nämligen fortfarande på högkant i källaren och blockerar effektivt vägen till både bad- och pannrummet, och de spacklade sovrumsväggarna är otapetserade. Jag har tappat lusten till att fortsätta med arbetet TOTALT, det har varit mycket enklare att blunda... .
Jag måste nog sluta skriva nu, "Dr K" och hunden står gå-färdiga i hallen, och vårt städhhjälp dyker nog upp vilken sekund som helst. Ni ska få se några bilder från min hemska källare senare idag ... ja ... usch vad jag gruvar mig för det snabba hemvändandet!!!
Ha det!!