Malin H

Drömscenario förlossning

Jag ska väl inte säga att min förra förlossning inte blev som jag på förhand tänkt eftersom själva förlossningen som sådan blev kanon, även om det tog på att ha värkar i nästan 90 timmar (!!!)...

...det var väl mer de övriga omständigheterna som runtomkring som inte blev vad man hade trott. Men, men, så blir det ibland.

I alla fall, denna gång har jag gett mig den på att jag 1) ska gå vad som räknas som fullgången tid, dvs. minst 38 veckor, 2) att jag även denna gång kommer att föda utan smärtlindring med hjälp av Johan och den kurs i Annas profylax vi gick då vi var gravida med Leon och 3) att jag ska ha med mig ett lika utförligt förlossningsbrev även denna gång (ni kommer att få ta del av det på sikt, jag lovar!).

Om jag fick välja helt (visst vore det intressant?) så tror jag att jag skulle vilja att det gick till så här;

Onsdag den 20 april (vi är beräknade till den 27 april) börjar jag få värkar här hemma. PÅ eftermiddagen ringer jag efter Johan som kommer hem samtidigt som min mamma kommer utryckandes till Lyckobacken. Medan mamma tar hand om Leon så är Johan och jag på övervåningen och andas oss igenom värkarna och jag får den smärtlindrande massage Johan lärt sig ge och som var gudomlig under förra förlossningen.

Senare på kvällen går vattnet och det är klart och fint. Vi säger hejdå och godnatt till Leon och mamma (och hennes J som nu anslutit) och tar den välpackade BB-väskan och åker iväg på vägar som är fria från älgar och andra lösspringande djur och fria från halka.

Väl inne på förlossningen konstateras att jag är öppen 5 cm. så jag får stanna kvar. Under natten öppnas jag mer och mer och tidigt på morgonsidan föds en efterlängtad liten kille/tjej (även om vi tror på det sistnämnda).

Bebisen mår bra, jag mår bra och allt visar finfina resultat så lagom till lunch beger vi oss hemåt mot Lyckobacken och ett par dagar av lugn och ro UTAN besök från nära och kära och njuter av påskledigheten och den lilla godbit som haren lämnade i vårt ägg. Sedan är Johan ledig sina 20 arbetsdagar och då har vi hamnat lite mer i fas, jag har fått sovit om mig och Leon har greppat att vi nu är en till i familjen- Dessutom har amningen kommit igång perfekt så nu bjuder vi hem lite nära och kära för att ta del av vårt mirakel.

Ja, det är tur man inte vet hur det blir, men målbilder och affirmationer är oerhört viktiga! Spännande att dra paralleller till detta inlägg om några månader då h*n är ute! :D

Publicerat