Du är här

2011-01-22 - Hörnan

Krönikan: Alla dömer alla i Wikileakshärvan

Vilken dag som helst (kanske var det i går) väntas Wikileaks släppa en färsk informationsbomb kring amerikanska bankers agerande i samband med finanskrisen.

Det ser jag fram emot, som den unge ligist jag är – men till skillnad från många jämnåriga är jag inte det minsta sugen att hylla Wikileaks förbehållslöst och dra på mig t-shirts med grundaren Julians fejs. Lika lite som jag känner mig sugen att peka finger åt andra hållet och jubla över varje smutsigt knep som används när maktens marodörer drar åt snaran kring organisationen.

Det som stör mig med Wikihärvan är, som så många gånger förr, hur alla tycks tro att de måste ta ställning för eller emot varje inblandad part.
Det verkar inte finnas något som helst gränsland mellan den zon där folk jämställer Assange med Usama bin Ladin och den där han redan har ersatt Jesus som främsta frälsargestalt.
De anmälande kvinnorna är antingen helgon eller lömska spioner, USA ses antingen som ett mobbat offer eller som roten till allt ont och Wikileaks utgör antingen ondskans fjärde axelmakt eller världens enda hopp.
Var tog vett, sans och balans vägen?

I augusti, när sexbrottsanklagelserna mot Assange skapade rubriker, kastade sig en nationell nätopinion över de anmälande kvinnorna likt en flock hungriga vargar. Med utgångspunkten att båda ljög var frågan bara om dessa tjejer var horor, CIA-agenter eller lite av båda.
Den 27 augusti skrev jag om det bisarra i att oskyldiga, ovetande Bjästabor drabbats av spott och spe samma vår, bara för att de bodde på samma ort som ett fåtal förledda nätmobbare, medan ingen ens höjde på ögonbrynen åt den sju gånger värre mobbingkampanj som plötsligt bedrevs över hela landet.
Därför gladdes jag för ett par veckor sedan, när just den parallellen dök upp i både Expressen och Sydsvenskan.
För parollen ”oskyldig tills motsatsen bevisats” betyder ju faktiskt inte att den som anmäler ska ses som en lögnare fram till dess.

Vi glömmer ständigt hur viktigt det är att aldrig döma någon på förhand – vare sig denna någon är en ung svensk tjej eller en kontroversiell man som retat upp makthavare över hela världen.
Att de anmälande kvinnorna häcklas och hotas är fel. Att utan bevis skylla allt på en USA-ledd konspiration är också fel. Att bland ihop Wikileaks med sin grundares eventuella brott minst lika fel – och att döma Assange innan domstolen gjort det är självklart inte försvarbart på något sätt.
I den härvan finns bara förlorare.
Det är faktiskt möjligt för en och samma person att bete sig riktigt illa privat och samtidigt ha goda avsikter i sin politiska gärning. Ett eventuellt frikännande av Assange utesluter inte heller att kvinnorna upplevde det som om deras intima stunder med honom urartade i övergrepp.

Det enda odiskutabla övergreppet har skett mot själva Wikileaks, som fått sitt domännamn raderat, tillgångar frysta och flera betalningskanaler låsta trots att organisationen varken är dömd eller åtalad för så mycket som en parkeringsbot.
Samtidigt, när USA har beordrat en advokatarmé att hitta något brott som Assange kan åtalas för i amerikansk domstol, är det begripligt att Julian misstror den svenska rättegången och fruktar att han ska utlämnas till USA.
För visst fasiken är det fel ände att börja i? Vanligtvis kommer ju brottet före anklagelserna.
Nu har vi alltså ett läge där USA först bestämmer sig för att de vill han en person gripen och sedan, med detta motiv som agenda, börjar gräva efter en ursäkt att sätta dit honom.
Det ger begreppet ”att döma någon på förhand” en sprillans ny dimension.

 

Wikileaks:
Organisationens mål är vidaresprida känslig information som aktörer med makt vill dölja. Grundaren Julian Assange står sedan augusti anklagad för sexbrott i Sverige, och turerna kring fallet har gett bränsle åt otaliga konspirationsteorier.
Dela med dig av denna artikel på: