Hörnan

Krönikan: Är jag en missförstådd supersnålis?

Vill du uppfattas som en klok, mogen och ambitiös hedersknyffel med starkt miljöengagemang och djurens bästa för ögonen?
Då har jag ett hett tips åt dig:
Var skitsnål.
Det funkar åtminstone alldeles utmärkt för mig. Vad jag än gör i snålhetens namn, utan andra motiv än att bli den sju gånger värre versionen av farbror Joakim, så missförstås det som berömvärda initiativ. En skandal utan motstycke! Nu har jag fått nog av lögnerna och bestämt mig för att spräcka varenda en.
Här kommer en klick vanliga vanföreställningar om den där Hägglund i hörnan.

Jag som renlevnadsmänniska: Struntprat. Om folk tog en närmare titt på sina krognotor skulle de också bli nykterister. Tobak är också svindyrt – för att inte tala om kokain.
Det enda som lockar mig med rökning är att man tydligen kan tjäna 13 000 per år på att sluta.
Jag som miljökämpe: Skitsnack. Jag pantar flaskor enbart för enkronornas skull, källsorterar av fruktan för sopavgiften och kollektivåker på grund av bensinpriset. Den bästa förebyggande åtgärden mot bilverkstadsavgifter är självklart att aldrig skaffa sig bil.
Jag som djurvän: Bara bullshit. Att jag nästan aldrig ses äta kött beror förstås på att dess fläskiga priser. Jag kör stenhårt på välling, filmjölk och snabbmakaroner varvat med luft.  Vissa misstolkar min anorektiska skepnad som konsekvensen av sträng diet, men jag har helt enkelt upptäckt hur mycket man kan tjäna in på att inte äta alls.
Jag som människovän: Sicken rappakalja. Alla ni gamla damer på Ica som tackar mig när jag plockar upp småslantar ni tappar:
Egentligen tänkte jag självklart inte ge mynten tillbaka till er.
Jag som arbetsmyra: Nonsens, nonsens och åter nonsens! Visserligen sitter jag ibland kvar på jobbet om kvällarna – men det är ju bara ett sätt att minska min egen elräkning genom att slippa tända belysningen hemma hos mig. Vad tror mina chefer egentligen?

Kanske sitter du nu och misttänker att jag just har överdrivit åt ett eller annat håll. Så kan det vara – och det var inte ens särskilt svårt. Var och en av oss har en medfödd talang för att snedvrida synen på våra medmänniskors val i livet. Vi kan skönmåla de fulaste av gärningar – och vi kan definitivt solka ner de bästa av intentioner.
Även det mest välmenande ställningstagande kan på en röd sekund förvanskas till något simpelt och negativt i en skeptisk betraktares ögon.

Frågan är om vad det spelar för roll? En ful vana under maskering är fortfarande lika ful – och om ditt motiv till att skippa bilen är strikt egoistisk så jublar miljön ändå. Bra konsekvenser skiter i sina orsaker och dina goda vanor är lika goda oavsett hur de föddes.
Låt därför ingen hindra dig från att vara stolt över dem.

Publicerat