Att jag tagit mig hela vägen ner till Hotellet där jag tillbringat första heldagshalvan (vilka underliga ord jag börjat använda mig av!!) gör mig inte bara hur över-lycklig som helst utan att även aningen förundrad då jag alltid haft en förmåga att irra bort mig på det ena eller det andra sättet då jag ska någonstans. Ja, ibland inom hemmets väggar också. Någon regnig dag ska jag berätta om alla mina vilsegångar, men inte idag. Vädret är alldeles för underbart för att slösa bort någon längre stund vid datorn även fast jag tillbringar den halvtimmen på min balkong; granne med poolbaren bor jag. Jag kan ropa in mina beställningar från rummet och sträcker jag på mig ordentligt når jag säkert glasen där de räcks fram några meter längre bort!!
Resan ner till Stockholm med mitt älskade hatobjekt Y-bussen gick oväntat bra. Jag måste ha fått åka en annan buss än den trånga skapelsen jag färdades i förra gången, utrymmet var betydligt större och båda chaufförerna hur coola som helst. Det enda som gjorde att jag inte fick den sömn jag planerat in var den framförsittande killens ständigt ringande mobil. Jag var bara två sekunder ifrån att få ett mindre vredesutbrott, men då jag också ville tillhöra kategorin coola bussförare svalde jag min ilska och började istället oroa mig för störningsmoment 2:
På grund av platsbristen i bussen lyckades jag inte lägga beslag på det dubbelsäte jag hoppats på och istället valde jag ut den sittkamrat som såg ofarligast ut att tillbringa sina 7 långa timmar bredvid. Kvinnan var den perfekta resekamraten, hon gjorde inget större väsen av sig och vi delade systerligt på det mittre armstödet, ja ni vet vad jag menar, eller hur.
Det enda som störde mig var att jag hon var iförd i något som såg ut som min hund, Tindra. Mjuk och fin och go, och jag tänkte det där jag satt att jag kanske kunde be henne krama om mig lite då hon var så pälsig och fin och jag var ju så fruktansvärt förtjust i djur. Det hade nog känts ganska bra och ett litet tag funderade jag faktiskt på att fråga henne om det (jag ger inte många poäng för pälsindustrin och folk som fortfarande inte fattat o-coolheten i att sno djurens avlagda kläder).
Där jag satt och i smyg studerade hennes kläder upptäckte jag att den inte bara liknade Tindra, med sina två tomma fickor såg den faktiskt ut som en gapande, dubbelkäftad varghona. Det var där som rädslan kom in i bilden. För jag fick nämligen för mig att hennes medhavda husdjur kunde vara hungriga, och att avsluta min resa innan den ens börjat genom att bli uppäten av denna dubbelmunnade best hade jag ingen lust med. Och då överlevnadsinstinkterna stimulerar tankeförmågan, ja, då förstod jag att det enda sättet att klara sig med livet i behåll var att smula sönder den medhavda sockerkakan i var sin gapande mun. Eller kanske springa ut på Statoil för att köpa en falukorv som jag kunde bryta av och stoppa i var sin ficka.
Självklart gjorde jag inte det men tanken på vad hennes och de övriga passagerarnas reaktion på mitt någorlunda underliga tilltag får mig att le stort !!
Luftresan till Paradisön var nog den gropigaste resan som jag någonsin gjort med ett plan. Hur mycket jag försökte kunde jag inte somna här heller, gång på gång väcktes jag av att bältet stramade till över magen och under den här turen lärde jag mig varför det är så otroligt viktigt att ta på sig remmen när lamporna tänds!! Först någon gång på slutet lyckades jag somna, fortfarande med händerna i ett krampaktigt grepp om armstöden.
En taxi till hotellet, i vilken jag lyckade sova i en hel timme, och framme vid hotellet ett budskap om att mitt rum inte skulle vara klart förrän om fem timmar. Klockan två, vid ordinarie incheckningstid, ingens fel. Bara att finna sig i det och göra något av den soliga dagen. En promenad till grannsamhället där butikerna öppnat lagom till jag kom dit. En badhandduk, solkräm, insektsmedel och en stor vattenflaska senare låg jag på stranden, och där, där somnade jag på studs!!
Idag, som troligtvis är en lördag, är en mycket solig dag som jag tillbringat vid poolen. Två poolar har de här, en våningspool liksom, varav den övre delen jag fått ha alldeles för mig själv. Jag har simmat och simmat och simmat och upp ur vattnet klev jag först när jag inte orkade mer!! Ger man sig ut på en hälsoresa, så måste man göra lite hälsosamma saker. Kanske inte sådär alltför många, det kan vara farligt, men en eller två grejer så att man kan blogga om det. Idag har jag alltså simmat, och ikväll ska jag ta en promenad till det andra grannsamhället där alla restaurangarna och de bekanta ansikten finns. Det blir nog väldigt snart eftersom den barpersonalen börjar kasta lite väl många blickar hitåt.Det är nog det som är den största skillnaden mellan att resa ensam och med sällskap. Att folk bemöter en mycket öppnare liksom, och speciellt tjejerna känns mycket mera nyfiket inställda mot en.
Förlåt mig för min stavning och formulering och så inte en sådär alltför seriös skrivardag idag!!
Nu ska jag ner och köpa ett internetkort och publicera detta!! Puss på er alla!!