Det finns matcher där man suckar över det mesta redan vid likaläge som senast mot Färjestad men det finns också matcher där man faktiskt kan uthärda att ligga under med ett eller flera mål.
Matcher, där kämparglöden på isen inger hopp även i den svartaste stund och där ett hockeymirakel aldrig känns långt borta.
Jag hade tänkt skriva att det här kändes som en sådan match... men den känslan gick över.
***
Sällan har jag skådat ostrukturerat spel i ett så fantastiskt högt tempo som under minuterna 5, 6 och 7 av första perioden.
***
Per Svartvadet gjorde ett av de mest imponerande box play-byten jag sett under den första periodens tolfte minut. Han bröt en passning, fick ut pucken ur zon, följde efter den, spelade in den i anfallszon, höll den undan från fienden ytterligare en stund, avslutade med att sargtackla en timråit sekunden innan han äntrade avbytarbåset
Och sekunden efter det gjorde Timrå 0-2.
Placera valfri grov svordom här: _______ .
***
Kvällens bästa Modoramsa ljöd i hallen när Pikkarainen och Pikkarainen började våldskramas:
Det finns bara en Pikkarainen!.
Jag chansar vilt på att det menade Hannu.
***
Ice projection, tekniken som egentligen skulle ha installerats redan i höstas, är äntligen här. Den överträffar alla mina förväntningar (främst för att jag inte hade några) och verkade gillas av publiken. Greppet med hela isen som bioduk känns riktigt mäktigt och ruvar säkert på större potential än att bara visa gigantiska fladdrande klubbmärken.
***
Det mesta är fantastiskt bekvämt, modernt och bra uttänkt i Fjällräven Center. Betyget gäller också för 97 procent av hallens rymliga pressläktare och kanske är det just därför som undantaget från den regeln känns extra komiskt. När Canal + sänder tvingas deras kommentatorer livesända från världens smalaste korridor; mitt bland sladdar, bautakameror och tät persontrafik.
Om det inte vore för studiokillen som leker trafikdirigent skulle kommentatorerna bara som hastigast skymta fram i tv-rutan bakom en strid ström av förbipasserande journalistarslen.
