På fredagsmorgonen ringde det dolda numret igen, mitt under ett redaktionsmöte, och när jag la på dröjde det bara tio sekunder innan mobilen körde igång igen.
Då bjöd jag på världshistoriens kortaste telefonsamtal.
Hej jagsitterimöte jagringeruppdig!
Okej... vi hörs.
Rösten i andra änden tillhörde I-N-T-E min kompis.
Det var en kvinnoröst som jag inte kände igen, men jag kunde tydligt höra att hon var snygg, smart, rolig, rik, högutbildad, mäktig och hade bra musiksmak.
Problemet var att jag just avvisat henne ganska bryskt, dessutom och att jag lovat att ringa upp trots att jag saknade hennes telefonnummer.
Sedan gör det ju inte direkt saken lättare att jag inte har den blekaste aning om hennes identitet.Nu har det snart gått en vecka sedan samtalet och några fler har det inte blivit.
Så om du känner den här personen, eller händelsevis råkar vara henne, väntar min telefon ivrigt på nästa samtal.