Ja, det är lustigt hur människans (läs: mitt) psyke fungerar. Hägglunds hörna går ut till drygt 50 000 pers varje vecka utan att jag känner någon som helst nervositet.
När jag denna kväll skulle prata inför ett rum med trevliga främlingar på ett café, däremot, stod paniken i farstun redan kvällen före.
Än mer ironiskt blir det att jag sov oroligt natten till lördag, och drömde mardrömmar om konstiga tidningsrubriker, i ett övertydligt fall av nervositet inför ÖA:s lördagsartikel om mig och brorsan.
Att känna så inför en publicering är säkert vanligt men vad som gör det så löjligt i mitt fall är förstås att jag inte ägnat en tanke åt den sju gånger mer utlämnande krönika som poppade upp i Tidningen 7 dagen före.
Kanske vore det smartare att drabbas av knädarr vid tanken på all den idioti som jag själv vräker ur mig varenda vecka?
Hörnan
Blogg: Min skräck har blivit selektiv
Att ha ett släng av diagnosen mediakåt får anses som ett näst intill hälsosamt drag för en tidningskrönikör. Om jag plötsligt vill vara anonym har förstås problem och just därför oroar det lite att jag tycks drabbad av selektiv exponeringsskräck.
Publicerat