Den dagliga närkontakten med våra sidor var allt som krävdes för att göra mig övertygad om motsatsen.
En snabbtitt på vad som omskrivits under det senaste året leder mig fram till slutsatsen att Dö-vik är ett utgånget begrepp som har överlevt sig självt och som tyvärr fortsätter missbrukas trots att det tappat all form av verklighetsförankring.
Ur den glada insikten föddes två krönikor. Denna text är del 1, som jag kallar Visst fasen händer det grejer i vår kommun.
För att få plats med allt, eller ens hälften av det, har denna genomgång fått en spartansk design inspirerad av mammas inköpslistor till Konsum.
Vi börjar med några evenemang:
Melodifestivalen, Hamnfesten, gratiskonserten med Salem, Andy Warhol-utställningen, UKM-festivalen, kortfilmsfestivalen, Örnexpo, Dansmaran, Diggiloo, Ladies Night, Idol-turnén, två cirkusar och så förstås Botniabanans fyradagarsinvigning.
Vi fick dessutom Sverigepremiären av filmkonserten Peter och Vargen, där animeringen backades upp av en 40-mannaorkester.
Vi har besökts av artister som Europe, The Poodles, Robert Wells, Sofia Källgren, Christer Sjögren, Svenne Hedlund, Perssons Pack, Eva Eastwood, Björn Skifs, Adam Tensta, Brolle, E.M.D, Kalle Moraeus, The Boppers, Andreas Johnsson, Anna-Lotta Larsson, Niklas Wahlgren, Frida Öhrn, Martin Stenmarck, Dogge Doggelito, Cyndee Peters, Lasse Berghagen, OS-sångerskan Lena Maria Klingvall och Dansbandskampens vinnare Playtones.
Lägg därtill ö-viksbekanta namn som Takida, comebackande Thor-Görans och världsturnerande April Divine.
Och så, förstås, hela artistuppbådet kring Melodifestivalens första deltävling.
I musikkretsar jublas det även högt över världssaxofonisten Jonas Kullhammar, blueslegendaren Eric Bibb, världens kanske främsta organist Gunnar Idenstam och en rad utländska stjärnor. Där finns finska bluesstjärnan Erja Lyytinen, danska jazzstjärnan Sinne Eeg, franske världsviolinisten Gilles Apap, kanadensiske multiinstrumentalisten Yves Lambert, prisade Edmontonbandet McDanes, legendariska The blues Band från Storbritannien, dragspelsvärldsmästaren Leo Nika från Jugoslavien, trumpetstjärnan Jeremy Pelt från USA och hyllade String Sisters, gruppen med sex violinvirtuoser från fem olika länder.
Här börjar listan nästan framstå som ändlös men då har vi inte ens snöat in på celebriteter som Robert Gustafsson, Joe Labero, Magnus Betnér, Ulf Brunnberg, Janne Loffe Carlsson, Regina Lund, Lasse Brandeby, Johannes Brost, Kim Anderzon, Anders Lundin, Ronny Eriksson, Charlie Söderberg, Måns Möller och Peter Harrysson som alla besökt vår kommun i olika ärenden.
Andra som kikat in är Maud Olofsson, Fredrik Reinfeldt och självaste kung Carl XVI Gustaf.
Det, govänner, får sägas vara en himla massa liv i en död stad.
Du som nu vill beklaga dig över att jazz och blues väger tyngre i trakten än pop och rock bör först betänka hur alla världsnamn på den fronten har lockats hit. Att det finns eldsjälar i kommunen som arbetar aktivt för detta och att det uppenbarligen har gett resultat.
Jazzklubben på Brux är inte politikers verk utan frukten av jazzälskarnas egna engagemang.
På samma sätt är det konstentusiaster som lockat hit världsutställningar och unga filmentusiaster som möjliggjort gratisbion med Filmstudio U varje vår och höst.
Om du suktar efter ett ännu bredare nöjesbud är alltså det första steget att själv ta tag i den drömmen och att väcka samma slumrande engagemang hos din omgivning.
