Elina, som fyllde 1 år för två veckor sedan, har bara besökt vårt kontor fem-sex gånger under sin korta livstid.
Hennes senaste besök här skedde före jul.
Trots det har hon redan, med tydliga pekningar varje gång hennes mamma passerar Sjuan-huset, att det är där hennes morbror sitter och jobbar.
Det är förstås imponerande, men någonstans känns det ändå rimligt att hon lärt sig förknippa ett stort rött hus med en av sina allra närmaste släktingar.
Desto mer obegripligt är det som tydligen hände i helgen.
Flickan hjälpte sin mamma att läsa igenom Sjuan och vid åsynen av mig på bild pekade hon bort mot vårt kontor.
Senare fick hon syn på mig i ÖA och pekade återigen bort mot Sjuans lokaler.
Detta borde förstås vara omöjligt för en ettåring, och det är det förmodligen också men hur omöjligt det än må vara så har det som sagt gjort Elina till min nya favvoperson på planeten.
