Hörnan

Blogg: Hockeyns dödliga biverkning

Försvunna domare, omotiverade fjäll och ett pinfärskt filmkoncept fyller det inre tomrum som Hägglund plågas av efter Luleås nollning av Modo.
Jag har varit med om att matcher försenats av prisceremonier och snöstorm… men aldrig av borttappade domare. Att den svartvite stackarn fick mer applåder än burop när han till slut anlände 5 över 7 hängde nog enbart på att hans tröjnummer råkade vara 21.

***

Tabelläget har gjort att publiken följer 4-5 matcher samtidigt just nu – och våndas över dem allihop. Är det fem gånger så roligt… eller bara fem gånger så farligt för hjärtat?
Hockeymatcher borde förses med samma varningstexter som cigarettpaket:
”Varning: Kan orsaka hjärtflimmer och plötslig död”

***

Toumas Tarkkis plock i period 2, sittandes på isen mitt i ett power play-bombardemang, blev i mina ögon en klassiker i samma sekund som trissan och handsken krockade. Sorgligt nog blev den också, med facit i hand, hela matchens behållning.
”Det är som bingo.”
Så förklarade Anders Eriksson varför han undvek att spana in resultatet i andra matcher.
Lika bra det, för de hade ändå bara gjort honom på dåligt humör.

***

Det här har förbryllat mig hela säsongen:
Vad ÄR det egentligen klacken sjunger som substitut till slutstrofen på nationalsången?
I Kempehallen var det ”dö i Kempis” och i Swedbank löd texten kort och gott ”dö i Swedbank”. Nu låter skrålandet nästan som ”dö i fjällen” – vilket förstås vore lika totalt ologiskt och just därför skitkul.

***

När säsongen är över vill jag se biofilm på arenans is. Med den nya tekniken ”Ice projection”, som gör hela planen till filmduk, vore det väl ett ypperligt sätt att lura in folk i arenan även mellan hockeysäsongerna?
I och för sig skulle bara en halv kortsida kunna se filmen från rätt håll – men det blir ju ändå mer folk än i Palladium.


Publicerat