Han kommer hem till en halvdöd fru som i bästa fall har någon sorts oinspirerad middag klar och så fort den inmundigats medan hon sväljer sina kväljningar tippar hon omkull på kökssoffan i köket och ligger där tills övriga familjen går upp för kvällen. Även om hon läser sagor för sonen eller lägger pussel halvliggandes/sittandes så är det Johan som stökar undan allt, torkar, fixar med tvätt osv. Då Leon sover går han utan knussel in och börjar jobba på biblioteket och Leons rum tills han kommer ut vid 21-tiden, äter en macka och sedan stupar i säng. Då sover jag redan efter en stunds givande meditation.
Varje gång jag påtalar hur ångestfylld jag tycker denna fördelning är så får jag en puss, ett 'jag älskar dig, vännen' och 'du bär mitt barn, det kan inte jag hur mycket jag än önskar att jag skulle kunna avlasta dig' till svar!
Förstår ni på allvar hur lyckligt lottad jag är? Och hur många glädjetårar som dagligen i nuläget fälls över min vackre själsfrände?
Igår köpte Leon och jag med oss 20 st. vackra, Rättvisemärkta rosor från affären - 10 st. djupt blodröda och 10 st. oskuldsfullt vita. Som ett litet tack och en uppmuntran för allt det fina han gör!
Snart är det klart i Leons rum och då kan du vila, fantastiske du! Ingen förväntar sig att du måste göra detta, men det är glädjande att se hur roligt du tycker det är att göra fint åt Leon och åt oss. Och om ett par veckor till (gärna 6 st. till ca.) så är bebisen ute och då kan jag göra mer här hemma.
Vi älskar dig! ♥