Jag möttes av följande rader från ett nytt nummer :
Just nu håller jag på att göra en alldeles för mörk film. Jag sitter och filmar rådjur såhär på fredagskvällen. Tänkte att jag kunde använda det som en raggningsreplik sedan, hej, vill du följa med hem till mig och se en rådjursfilm , ) ,) då har man nästan rott bröllopet iland. Sedan funderar jag på att lägga korv dör vi träffades. Då tänker rådjuren här finns färdigslaktatoch återvänder så jag får fota dem i dagsljus.
Efter att ha kliat mig i skallen och utan framgång försökt hitta numrets ägare via webben kliade jag mig i skallen igen och skrev ett svar, som i vänligast möjliga ordalag ställde frågan vem i helsike är du?.
Klockan 22.13 pep mobilen igen.
Det var bara en spontan idé jag fick, när jag satt där i snödrivan att smsblogga lite om fredagskvällen. Du känner mej inte och jag känner inte dej. Men du behöver inte va rädd att några rådjurshon ska knacka på rutan.
Trevlig kväll.
För det första: Rådjur äter väl för helsike inte korv!
För det andra: Är detta någon slags ny, het trend som jag missat totalt? Börjar vi ersätta vanliga bloggar och twitter med riktade sms-bloggar till en enda slumpvis utvald person som vi inte ens känner?
Alternativet är ju att den som uppvaktade mig i fredags var först ut med detta påfund och att jag genom det här inlägget just har förvandlat solobloggandet från en rådjursfanatikers infall till en skitkonstig ny trend.
