Pia M

Källarvåningen

Lycka är ett piano-löst liv!

Efter en veckas vistelse hemma i huset har utvecklingen äntligen börjat ta fart i rätt riktning. Och att det finns hjältar bland oss vanliga människor har jag även fått klart för mig när jag efter en tids diskret tjat belönades med ett besök av tre starka herrar - som aningen motvilligt men överraskande effektivt plockade sönder pianot och bar ut delarna ut på gården. Lite mera än ett halvår har det på högkant blockerat ingången till både badrummet och pannrummet,och i princip är det bara jag som klarat av att åla mig förbi eländet. Enormt tacksam över detta är jag, speciellt med tanke på att sotaren ska komma på tisdag och han sedan långt tillbaka i tiden irriterat sig över mina pannrumsvanor. Ett speciellt tack till "Junior", lågstadiegrabben och den mest flitiga av alla byggarbetare ;) .

 

Pianot är väl det som fått mig att vilja slita mitt hår mest, men även det stora källarrummet har fått mig att funder på saker som att tända eld på hus-helvetet lite snabbt. Ni vet hur källarrum är; betongväggar och med kall, fuktig luft ... brinner tyvärr inte så värst bra ... varken det mest  det mest roliga eller människovänliga i livet. Och där nere har jag tänkt ha mitt sovrum.

Efter månader av rivning, spackling och slipning (hmm, arbetet har avbrutits av en thailandsresa eller två, så jag ska väl inte gnälla såå mycket) så har jag äntligen fått upp de nya (svindyra!!!) tapeterna. Städningsprocessen som jag tvingats ta mig igenom för att få bort allt damm har varit lika lång, men nu när jag börjar se slutet på denna långa renoveringshistoria känner mig otroligt nöjd. Livslusten har återkommit och "Dr K" har  mer eller mindre lovat att det skabbiga 50-tals badrummet med bland annat en knallröd, bubblig golvmatta står på tur till sommaren.

Bläddra bland bilderna om ni vill se väggarna :)

 

Jag förbereder mig för kvällens/nattens arbetspass. Inte helt oväntat kör jag flygbussen. Det tycker jag är roligt, och tack vare att jag har ganska lång paus på garaget (nu snackar vi timmar) så ska Hunden följa med mig. Hon som inte gjort ett handtag i hela sitt treåriga liv :)

Ja, jag ville bara dela med mig av glädjen lite!!

Publicerat